Pålitliga ”hästar”

Jag börjar mer och mer att inse hur pålitliga dessa hästar är.

Under mina första 40 år här på jorden användes de uteslutande för dagliga normala förflyttningar av min kroppshydda. Aldrig användes de för sport eller motion. Jag hörde dem aldrig klaga över det.

Under de senaste åren har de använts för jogging, "power walks" och cykling. Igår och idag har de trampat mig runt på min cykel i sammanlagt hela tio mil och en kilometer. Imponerande, om jag får säga det själv och det får ju.

Alla har förstått att det är min 71 år gamla apostlahästar som jag pratar om.

För ett så länge sedan skrev jag ett inlägg om skryt och ville hävda det ju inte borde uppfattas som skryt, när man berättar om något man gjort och är stolt över.

Det här inlägget skulle jag dock själv vilja beteckna som skryt och väntar nu på bekräftelse på hur duktig jag varit.

Såklart jag inser att "någon" välsignat mig med en god hälsa. Annars hade ju detta inte varit möjligt.

6 kommentarer

  1. Anders

    När man ser människor som inte kan ta sig fram på egna ben så känner man sig tacksam över att man har två välfungerande ben som bär en över stock och sten utan större knot. Det blir så mycket lättare att upptäcka världen på så vis. Så var tacksam så länge appostlahästarna tar dig dit du vill!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.