Nu har hastigheten sänkts till 40 km per timme en lång sträcka längs infarten till Vännäs. Orsaken torde förstås vara det befarade vägraset. Lägre hastighet ger förstås mindre vibrationer i vägbanan

Så vitt jag förstår av den skylt som satts upp, gäller detta alla bilar, även om alla som till synes irriterat kör om mig där får mig att undra.

En som jag tycker märklig sak är förbudet för tunga fordon att köra längs vägsträckan överhuvudtaget. Gränsen går vid 3,5 ton, allt för att minska risken för ras antar jag. Kommer man från Vännäshållet sägs detta på en vägskylt men kommer man från Vännäsbyhållet finns ingen sådan skylt!

Men för tunga bussar i linjetrafik gäller detta inte! Spontant känns det som gods på en tung lastbil med sin förare värderas högre än en buss med många människor ombord.

Krånglet att än en gång ändra på busstidstabellerna är förstås anledningen till undantaget. Att leda bussarna en lång omväg, så att de till sist passerar Vännäsby låter sig helt enkelt inte göras. Ändå ser det litet märkligt ut, när man ser skylten.

Låt oss nu bara hoppas att den nya vägen hinner bli klar, innan vare sig buss eller lastbil rasat ner i älven.

I dag skall det fastställas. Har jag en – eller flera – stenar i njurbäckenet eller ej? Blåsstenar kan man visst också ha.

Nu skall jag röntgas. Något besked får jag förstås inte där, eftersom resultatet av röntgenundersökningen först skall delges min doktor i Vännäs. Hon är troligen på semester och det skall bli intressant att se, om någon annan kan ge ett besked i hennes ställe.

Jag inser att utgången av detta måste vara av allra högsta intresse för mina läsare och kommer därför förstås att hålla er informerade :-).

För mig personligen är den stora frågan – lämnade stenen njurbäckenet under det tre timmar långa anfall som jag hade häromdagen? Före den händelsen hade jag ett anfall i stort sett varje dag och efter den inget alls.

Jag börjar mer och mer att inse hur pålitliga dessa hästar är.

Under mina första 40 år här på jorden användes de uteslutande för dagliga normala förflyttningar av min kroppshydda. Aldrig användes de för sport eller motion. Jag hörde dem aldrig klaga över det.

Under de senaste åren har de använts för jogging, "power walks" och cykling. Igår och idag har de trampat mig runt på min cykel i sammanlagt hela tio mil och en kilometer. Imponerande, om jag får säga det själv och det får ju.

Alla har förstått att det är min 71 år gamla apostlahästar som jag pratar om.

För ett så länge sedan skrev jag ett inlägg om skryt och ville hävda det ju inte borde uppfattas som skryt, när man berättar om något man gjort och är stolt över.

Det här inlägget skulle jag dock själv vilja beteckna som skryt och väntar nu på bekräftelse på hur duktig jag varit.

Såklart jag inser att "någon" välsignat mig med en god hälsa. Annars hade ju detta inte varit möjligt.

Borde haft en bild av prästen här, men här är en av Umebygdens spelmansgille i stället, som ju också medverkade i gudstjänsten.

I går följde jag med min fru och resten av Umebygdens spelmansgille till Balsjö och deltog i firandet av byns 250-årsjubileum.

Det var en mycket trevlig dag, som t.o.m. vädret visade hänsyn och därmed gjorde ännu trevligare. Några få regnstänk under den sista halvtimmen var allt som störde firandet en aning.

Dagen inleddes med en gudstjänst. Den unge prästen från Bjurholm talade så att t.o.m. med jag lyssnade koncentrerat på honom under hela hans predikan. För mig är det något ovanligt. Jag börjar alltid att lyssna på en predikan för att förstå, men när det blir mer och mer obegripligt går mina tankar till något annat.

En annan märklig och "modern" sak med den här prästen var, att han hade allt på en i-Padliknande läsplatta och behövde därför vare sig bibel, psalmbok eller något annat att läsa från.

Bl.a. detta fick mig att samtala med honom efter gudstjänsten. Och om vi nog inte har så mycket gemensamt, vad gäller gudstron, så hade vi en annan sak gemensam.

Han visade sig nämligen också vara gift med en amerikanska och åker inom kort till USA med hela sin familj för att stanna där några månader.

Biter hen eller sticker hen?

I morse hörde jag t.o.m. en myggexpert prata om myggor som bits. Finns det sådana också?

Hur kommer det sig, att så många anser sig bli bitna av mygg, när de med största säkerhet ju måste känna till att myggorna faktiskt inte biter utan sticks?

Eller är det jag som har fel igen? Det händer då och då. Är det kanske trots allt så att myggan först biter och sedan suger i sig blod från såret?

Bilden visar det som jag hoppas har hänt i natt

I natt vaknade jag kl tre med en begynnande smärta från det jag utgår från är njurstensproblem.

Smärtan gick i vågor och kulminerade vid sextiden och fick mig nästan att kräkas. Som genom ett trollslag försvann smärtan därmed direkt.

Nu är det bara att hoppas att något alldeles av sig själv passerade uretären och nu hamnat i ett större utrymme, för att så småningom följa "mainstreamen" ut – om den nu inte redan gjort det förstås.

Vänner och ovänner håll nu tummarna för mig så att detta inte upprepas!

Sport eller rent vansinne?

I hela mitt liv har jag haft för mig att man "gräddar" pannkakor, men nu…

En twitterkompis skrev att han höll på att "steka" pannkakor och jag som den besserwisser jag är tipsade honom om att "grädda" dem i stället. Han nämnde nämligen att köket var fullt av os.

Nu har jag gjort en snabbkoll på nätet. Tydligen används "steka" lika ofta som "grädda". Nu vet jag framgent hur det är.

Västerbottens Kuriren är verkligen ute i god tid för att informera oss bloggare om vad som kommer att hända med bloggportalen.

Läs bara här:

OBS! Planerat driftstopp av Bloggportalen, onsdag 4/7 kl 08.00-12.00.

Kan det vara så illa, att den som skrev in den raden har gått på semester och ingen annan kan ta bort den? Eller är det så att driftsstoppet blir den 4 juli 2013?

Jag  hörde i går, att de extra färjor som behövs under festivalen kommer att kosta en enorm massa pengar.

Staten, d.v.s. Transportstyrelsen betalar inte för dem. Om det i stället hade varit en viktig fotbollsmatch i den högsta serien, skulle staten "gladeligen" ha betalt för den extra polisbevakning som då hade behövts.

Men Umeå kommun då? Den blivande kulturhuvudstaden är väl ändå med och betalar färjekostnaden? Visfestivalen torde väl ändå vara en bland de större kulturevenemangen i Umeå, antar jag.

Finns det någon "där ute" som kan informera om vilket stöd Umeå kommun ger till den uppskattade visfestivalen?