Storbanksbyråkrati

”Byråkrati” är kanske något man bara förknippar med offentlig förvaltning, men nog passar det väl ändå rätt bra även som rubrik på detta inlägg? Läs och bedöm själv!

Min f.d. huvudman man har avlidit. Det finns en s.k. fondförsäkring. Ingen förmånstagare finns angiven. Jag står antecknad som god man, men var förvaltare vid dödsfallet. Det uppdraget upphörde, när huvudmannen avled.

Jag får ett brev från storbanken. Där har man fått en uppgift (från skatteverket) om att personen i fråga är död. Nu vill man ha en särskild blankett ifylld och underskriven av dödsboet. Underskriften skall intyga att han är död. Dessutom vill man ha ett dödsfallsintyg från Skatteverket!

Nu finns det inget dödsbo. Eftersom jag fått brevet i mitt namn, ringer jag för att ta reda på om min underskrift duger. Jag är ju inte längre förvaltare och borde ju inte ha med saken att göra. Däremot vet jag alldeles bestämt att personen i fråga har avlidit.

Kvinnan som svarar på Storbank försäkring AB kan inte svara på den frågan. Hon frågar ”juridiken” som säger att socialförvaltningen skall skriva under. Besvärliga jag kommer med ytterligare frågor, som t.ex. ”hur många intyg behöver ni för att tro att vederbörande är död (han begravdes f.ö. just den dagen)? Då bli jag lovad att den som skrivit under brevet skall ringa mig.

Envis som jag är vände jag mig så till Lokalkontoret. Där vet man inte vad som gäller, utan ringer ett samtal och ger mig beskedet att socialförvaltningen måste intyga dödsfallet. Det räcker således inte att Skatteverkets folkbokföringsenhet har gjort det! Ok, så får det bli och brevet lämnade jag därefter till kommunens biträdande socialchef, som nu har skickat in intyget till Storbanken försäkring AB.

Historien slutar inte här. Väl hemkommen, ringer kvinnan från Storbanken försäkrings AB, d.v.s. hon som hade skrivit under brevet jag fått. När hon så fått min fråga klar för sig, kunde inte heller hon svara utan måste kolla med juristerna även hon.

Beskedet blev därefter att min underskrift dög, trots att jag vare sig är dödsboföreträdare eller förvaltare.

Att de ville ha dödsfallet bekräftat tre (3) gånger hade hon ingen förklaring till. Jag föreslog till sist att det kanske finns skäl för dem att se över sina rutiner.