Kommentar till politikertystnaden

Jag väljer att återge en kommentar jag fått till inlägget om politikernas tystnad vad gäller den tillsättandet av omvärldsstrateg. Där nämns något som jag missade, när jag lyssnade på webbsändningen från fullmäktigesammanträdet, nämligen att Ulrica Westerlund (F) meddelade att hennes fråga inte avsåg själva tillsättningen. Så sjuk är hela frågan, att det var nödvändigt. Nu känns det som om Folkpartiet inte alls skiljer sig från övriga starkt sammansvurna gänget.

Kommentaren:

”Jag vet inte vad tystnaden bland alla politiker beror på. T.om hon som försökte ställa enkla frågan fick lov att försvara sig innan att det inte hade något med tjänstetillsättningen att göra för att på något sätt lugna alla. Jag vet inte vad politiker är rädda för. Onekligen är det klart att tjänsten inte tillsattes på rätt sätt, särskilt eftersom man snabbt beslöt att direktrekryteringar nu ska stoppas. Men på något sätt accepterar alla det, eller vill inte beröra det. Vad gynnar tystnaden alla partier? För alla partier är tysta, utom nu folkpartiets smygförsök som fick ursäktas och finformuleras. Är det att man är rädd för att själv bli granskad? Är man rädd för att få minskade samarbetsmöjligheter med alliansen? Någonting är konstigt, och man blir lite rädd faktiskt. Finns det anledning att vara rädd och varför? I ett demokratiskt land som vi påstår oss att detta är… Varför är politikerna så tysta? Hur oroliga ska vi medborgare vara?”