Omvärldsstrategen offer?
Den här kommentaren till ett av mina inlägg påminde mig om något som jag då och då har tänkt på, nämligen hur människan bakom tillsättningeärendet måste känna sig inför turbulensen kring det beslut som gett henne ett nytt jobb i Umeå:
”En funderation mitt i alltihopa. Hur är hon skapad som har fått jobbet?
Det ska ju tillträdas 14-01-01 vad jag förstår. Det måste bli en tung dag för henne efter allt motstånd från oss skattebetalare som inte ens vet vad det är vi ska betala för. Till sist kanske hon säger ifrån sig uppdraget.”
Av vad jag förstått finns det människor som i ett par viktiga delar har missförstått mitt engagemang i ärendet. Några har trott att jag varit ute efter den nya omvärldsstrategens skalp. Andra har trott att jag bara är ute efter att skada Moderaterna som parti. De flesta tycks som tur är ändå har förstått att det är själva tillsättningsprocessen som upprört mig.
Naturligtvis har jag förstått att mina skriverier i någon omfattning också har drabbat henne och det kan jag inte annat än beklaga. Hon hade ju inte ens sökt jobbet utan i stället blivit erbjuden det. Skälen till att hon blev det, kan ju inte hon ställas till ansvar för. Även om de flesta tycks mena att allt ansvar ligger hos Moderaterna, så är det ju fel att påstå det, eftersom den politiska majoriteten i Umeå som bekant utgörs av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
När det sedan gäller ett eventuellt bakomliggande syfte hos mig att skada Moderaterna, har jag då och då rannsakat mig själv genom att ”granska” det jag skrivit. Vid ett tillfälle frågade jag en moderat från Umeå, en av de få Moderater vars omdöme jag verklige har förtroende för, om han hade uppfattat mina skriverier som en attack mot hans parti. Hans svar blev ett klart och övertygande ”nej”.
Om den blivande omvärldsstrategen uppfattar sig som ett ”offer”, är jag den första att beklaga det. Det skall i stället de tigande och odemokratiska politikerna från vänster till höger uppfatta sig som.
Senaste kommentarerna