Déjà vu

De flesta torde ha upplevt en situation, där allt verkade så bekant, d.v.s. att man hört, sett eller upplevt något liknande tidigare i livet. Déjà vu heter ju detta med ett ”finare” uttryck. Det hände mig i dag och det vill jag berätta om.

När min lillebror bara var en liten baby och familjen bodde i Västerås, Vännäs, kom en dag kommunens distriktssköterska på ett rutinbesök för att kolla att allt var Ok med babyn. På den tiden hade vi en hund, som liksom många hundar gör vid besök från obekanta gick hon fram mot distriktsköterska och skällde på henne.

Min mamma sa då med en bestämds röst: ”Gå och lägg dig Ketty!” Distriktssköterskans reaktion fick sin förklaring, först när hon presenterade sig. Hennes förnamn var nämligen just Ketty. Så vitt jag minns, tog hon inte illa upp utan såg i stället det lustiga i situationen.

I ett av de ”garage sales”, som vi besökte i dag hade ägaren en hund. Efter en stund ropade hon: ”Come Kalley!” Jag tog förstås då åt mig eftersom det sätt hon uttalade hundens namn ju var väldigt likt det sätt som Amerikaner uttalar mitt namn. När jag så presenterade mig för henne, fick vi alla ett gott skratt, samtidigt som mina tankar gick till situationen i Västerås för ca 60 år sedan.