Demokrati á la USA

Snart har vi EU-val i Sverige. Våra röster ill det valet lämnade vi, innan vi åkte till USA.

Nu är vi alltså här och det har fått mig att fundera än en gång över hur det står till med demokratin i detta stora land. Jag inbillar mig nämligen att de svårigheter många har här, när det gäller att lämna sin röst i allmänna val, inte är värdigt en demokrati. Många av hindren och svårigheterna drabbar dessutom de fattiga och lågutbildade, som sannolikt skulle rösta på demokraterna och inte på republikanerna/högerpartiet, om utan några svårigheter eller hinder kunde rösta.

I Sverige får alla som uppfyller kraven på att få rösta bekvämt allt det metarial de behöver hem till i sina postlådor. Rösta kan de göra t.o.m. utan detta material, bar de kan legitimera sig eller är kända av röstmottagana. Möjlighet att rösta har man som bekant även om man för tillfället vårdas på sjukhus eller sitter bakom lås och bom. Alla länder som vill kalla sig demokratier borde ha det på det viset.

I USA måste man som bekant registrera sig för att få rösta. Det räcker alltså inte bara med att ha uppfyllt rösträttsåldern och vara amerikansk medborgare. För många är kravet på registrering ett klart hinder, varför man helt enkelt låter bli. Man tror dessutom inte att ens röst skulle spela någon som helt roll. Sitter man i fängelse eller t.o.m. om han tidigare har avtjänat ett fängelsestraff, får man inte rösta.

För mig är siffran som visar valdeltagandet på något vis också ett tecken på en fungerande demokrati. Den mycket låga siffran på valdeltagande (20-30 % – en gissning) i USA kan inte jämföras med vår som brukar vara kring 80 % (utom i EU-valet förstås). Vår siffra visar andelen röstande av ALLA som är berättigad att rösta.

Siffran för USA visar däremot bara andelen som röstar av dem som är registrerade som röstberättigade. Det blir ju som bekant en helt annan sak.

Intressant f.ö. är att jag diskuterat detta med demokrati, valdeltagande och alla hinder för att få rösta med en högt utbildad person (för sådana har jag alltid stor respekt). Hon ansåg inte att dessa frågor kunde kopplas till frågan om demokratins styrka i landet. En annan person, också med hög utbildning och ett stort intresse för samhällsfrågor tyckte tvärtom, alltså som jag.

Vem skall jag lyssna till, psykologie doktorns eller personen med juridisk utbildning?