Efter att alltid ha ansträngt mig att hålla min partitillhörighet hemlig, blev jag i går nesligen avslöjad.

Under ett par timmar besökte vi Vännäsdagarna. Under den tiden satt jag på två olika ställen och det lämnade avslöjande spår efter sig.

Först satt jag en stund vid Socialdemokraternas stånd för att där inta kaffe och tårtbit samt ta del av en del politisk information. Nöjda med det gick vi därefter till Oscarsparken för att där lyssna på den utlysta politiska debatten.

Där satt vi på röda bänkar och kunde bl.a. lyssna på Ulf Eriksson (C) som vältaligt klagade över det ”GRÖNA GRANNA VÄNNÄS”, som de på sin webbplats valt att kalla Vännäs, men som av hans tal snarare lät som det ”RÖDA VANSKÖTTA VÄNNÄS”.

Bänkarna var alltså röda och hos Socialdemokratena var det också mycket, som var rött, inte bara politiken alltså.

På väg därifrån uppmärksammade min fru mig om att jag fått ett antal röda fläckar i baken på mina nytvättade ljusa shorts. Efter ytterligare en maskintvätt är fläckarna kvar. Det verkar vara målarfärg. Nu förbereder jag mig som bäst på att stämma Socialdemokraterna, samtidigt som jag bestämt mig för att rösta på dem än en gång, eftersom det tydligen är dit jag hör. De röda bänkarna och det ”gröna” talet gjorde inget liknande intryck på mig.

Av Moderaterna fick jag i fredags en våtsavett med en uppmaning ”att tvätta bort det röda från mig”. Innan jag slänger shortsen måste självfallet fört pröva gåvan från Moderaterna på fläckarna.

I Debatten i Vännäs i dag var Folkpartiet representerat av en kvinna, som klarade sig mycket bra bland de övriga partiernas manliga företrädare.

Monica Wahlström heter hon. Hon tog upp en viktig fråga som partiet i Vännäs arbetar för – om jag nu inte missförstod henne. Folkpartiet vill nämligen effektivisera den kommunala verksamheten och hon betonade då, att beslut i den riktningen måste tas av politikerna.

Hon sa det inte direkt, men det var inte svårt att i det hon sa ana en tanke om att i det här sammanhanget måste politikerna i första vara just politiker och inte vara alltför lyhörda för vad de anställda i de olika verksamheterna säger och tycker. Observera, att jag bara ANADE en sådan tanke.

Tid att närmare förklara vilka effektiviseringar hon syftade på fanns inte. Här finns hur mycket plats som helst att göra det, Monica. Tala då också gärna om i vad man mån jag har rätt, när jag anar en tuffare inställning till vad de anställda tycker inför olika tänkta förslag på effektiviseringar.

I dag lyssnade jag på den debatt mellan vännäspolitiker som Socialdemokraterna hade inbjudit till. Vänsterpartiet saknades (liksom deras stånd).

Debatten var intressant att följa, men kunde förstås ha fått vara litet längre. Det finns mycket att säga om den, men jag väljer att bara ta upp en sak här. En fråga som de närvarande politikerna fick var vad de tyckte borde satsas på i kommunen för att få folk att flytta dit.

Jag kan inte låta bli att koppla den till Ulf Erikssons (C) inledningsanförande och undra om det han då sa var ägnat att locka folk att flytta till vår kommun. I stort sett allt var dåligt i kommunen, framhöll han. Vem vill flytta till en sådan kommun? Ett sådant tal skrämmer snarare än lockar.

En annan partiföreträdare, vars ”färg” är sådan att hans parti också kunde ha förväntats leverera kritiska omdömen om kommunen och därmed också mot den styrande majoriteten. Hans inledningsanförande hade en helt annan och positiv syn på vår kommun, en kommun som sa sig vilja fortsätta leva och dö i. Jag tillåter mig av det dra slutsatsen att hans önskan i det avseendet gäller även om kommunen också i fortsättningen styrs av andra än oppositionspartierna. Hans inledningstal lockar i motsats till Centerpartiets folk att flytta till kommunen.

Dagen började med svensk folkmusik i Balfors av avslutades med bluegrass i Umeå. Skillanden mellan dessa båda musikstilar är uppenbar.

DEN HÄR LÅTEN har Umeås absolut bästa banjospelare, Thord Söderberg, själv gjort. Här spelar han tillsammans med de ögvriga två tredjedelarna av New Mountain Music, Helén Norberg och Peggy Sjöström.

Under cykelturen i dag till Vännäsdagarna, bestämde jag mig för att ställa samma fråga till samtliga partier som var representerade där. Frågan visade sig i all sin enkelhet vara svår att besvara.

Jag insåg tämligen direkt, att ingen kunde svara för sitt partis räkning, eftersom frågan naturligtvis aldrig hade varit föremål för diskussion i partiets lokala styrelser.

Med min fråga ville jag veta vilket annat parti som man också skulle önska framgång i höstens lokala val. Var och ens eget parti skulle givetvis ha det i det scenario som gällde för frågan. Jag redovisar svaren så gott jag kan och i den ordning som jag besökte de olika partiernas stånd.

Kristdemokraterna
Där blev svaret utan minska tvekan Folkpartiet

Moderaterna
Hos dem låg svaret inte lika nära till hands. Efter ganska lång utläggning om värdet av ett demokratiskt underlag hos de beslutande i kommunen, bad den svarande om betänktetid.

Socialdemokraterna
Där blev svaret Vänsterpartiet från två av de närvarande bakom ”disken”. Enighet kring det svaret fanns inte inom socialdemokratin lokalt fick jag också veta.

Folkpartiet
De både folkpartisterna var eniga om att de inte ville peka ut något bestämt parti utan angav att de ville att samtliga borgerliga partier skulle öka sina andelar av rösterna till hösten. Man sa sig också önska framgång för det parti som stöder Folkpartiets politik – vilket det partiet är, ville man dock inte ange.

Centerpartiet
Efter en kort överläggning angav man Kristdemokaterna som det parti som de önskar framgång.

Miljöpartiet
Där ville man också tänka på saken en stund, innan man kunde svara. Vid mitt andra besök fick jag beskedet att de inte kunde välja mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Min slutsats av det svaret är förstås att man önskar båda dessa partier framgång i valet.

Moderaterna igen
Nu hade man funderat färdigt där. För mig framtod det helt klart att partiet önskar framgång för partier som behövs för att göra oppositionen starkare i kommunen. Val mellan Folkpartiet och Kristdemokraterna ville man dock inte göra.

Vänsterpartiet
Vänsterpartiet har så vitt jag förstår inget stånd på Vännäsdagarna i år.

Hur omöjlig och kanske banal min fråga än var, så ledde den till givande samtal med samtliga partier. Jag tackar för deras medverkan och hoppas att den som känner sig felaktigt beskriven omedelbart hör av sig.

Så här ser det ut  på dansbanegolvet, när Umebygdens Spelmansgille spelar upp till dans.

I kväll gjorde de det i Vänforsbäck.

Mitt intresse för Svingen har ökat av någon anledning. Det är sällan som jag går eller cyklar där, men nu har jag på s.k. förekommen anledning via Umeå kommuns webbplats satt mig in i hur jag skall bete mig på Svingen.

Det är solklart hur kommunen tänkt sig att trafiken skall flyta där för att bli så säker som möjligt. Däremot är det inte alls så lätt att förstå motivet till att gående INTE som i vanliga fall skall gå på vänster sida utan på höger sida.

Så här står det på kommunens webbsida:

På en delad gång- och cykelbana ska cyklisten cykla på höger sida i färdriktningen på sin del av banan. Fotgängarna går på höger sida i färdriktningen på sin del av banan.

Det innebär i båda fallen att fotgängaren möter cyklisten öga mot öga istället för att bli överraskad av en cyklist som kommer bakom ryggen.  Regelverket framgår av Trafikförordningen.

Om man går uppför och håller sig på vänster sida vid räcket, måste man titta snett över gångbanan för att möta cyklisten ”öga mot öga”, när hen kommer cyklande på den högra delen av cykelbanan. ”Titta snett” på cyklister, vill inte kommunen att man skall göra. Därför skall man alltså gå på höger sida av gångbanan. Då möter man cyklisten ”öga mot öga”, men bara om hen cyklar på linjen mellan gång och cyklebana eller mycket nära den. Litet snett måste nog titta även då.

Alltså, går man uppför, är det farligt att gå på vänster sida, eftersom man då måste titta snett åt höger för att se mötande cyklister.

Går man däremot nedför är det helt OK enligt kommunens bestämmelser att titta snett över cykelbanan för att möta cyklister på väg uppför ”öga mot öga”! Det måste man ju, eftersom man skall gå på höger sida. Då är det dessutom längre till den på höger sida cyklande cyklisten!

När jag skriver detta, måste jag verkligen koncentrera mig. Det är nämligen inte så lätt att få kommunens säkerhetstänkande att stämma, när man logiskt granskar dem i det här fallet. Min slutsats av detta är att det helt enkelt är feltänkt.

Jag vidhåller att det måste vara säkrast att gå längs räcket, vare sig man går uppför eller utför. Dock riskerar man då förstås att möta en och annan joggande hurtbulle, som inte klarar av att runda mötande fotgängare på väg uppför. Det gör däremot med all säkerhet alla vanliga och sansade fotgängare.

Nu befinner jag mig ett dilemma som har med trovärdighet att göra. Jag fortsätter alltså med händelsen på midsommardagen i den trafikfarliga Svingen.

Nu har trafikplaneringschefen Marie Frostvinge beskrivit händelsen som hon uppfattade den. Den ”gamla damen” har också gjort det i en kommentar utifrån hur hon upplevde den.

Mot Frostvinges beskrivning finns knappast något att invända för alla oss som inte var med vid tillfället. Den gamla damens kommentar bekriver något som verkligen inte kan accepteras. Henne känner jag som en trovärig person. Frostvinge känner jag inte, men måste (?) ändå utgå från att hon som kommunal chef beskriver händelsen korrekt.

Det enda jag tills vidare med säkerhet kan utgå från är att det som betyder något i sammanhanget är hur de inblandade upplevde händelsen. Kanske var det så, att ett övernitiskt agerande från den kommunala chefens sida, korrekt enligt hennes egen uppfattning, ändå var sådant att den gamla kvinnan inte borde ha utsatts för det.

Vad sedan än reglerna säger om hur man skall gå i Svingen, så borde de ändras eftersom de strider mot sunt förnuft. Att gå nära staketet, vare sig man går uppför eller utför, måste vara och framförallt kännas tryggare än att gå nära cykelbanan och trafiken där.

I ett inlägg beskrev jag i går hur ohyfsat trafikplaneringschefen Marie Frostvinge betedde sig mot en äldre dam i Svingen och hur hon då hävdade att damen i fråga gick på fel sida av den brodel som är avsedd för fotgängare. Hon påstods genom sitt val av sida bryta mot några kommunala bestämmelser.

Efter några fruktlösa försök att hitta några sådana bestämmelser på kommunens webbplats, valde jag att läsa VK-artikeln litet mera noggrant och då hittade jag de ”bestämmelser” som Frostvinge hänvisade till, nämligen ett förslag till nytt säkerhetsprogram för Umeå trafik.

Av artikeln i VK framgår tydligt att det är ett förslag och att det är ute på remiss. Först när remissvaren kommit in och vederbörlig politisk nämnd eller styrelse läst dem och eventuellt ändrat förslaget utifrån vad som framkommit som mindre lyckat i remissvaren, fattas beslut om att fastställa säkerhetsprogrammet. Först därefter är det fritt fram för trafikplaneringschefen att jaga folk som inte följer programmet, även om det förstås inte är hennes uppgift.

Frostvinge torde vara den som har skrivit förslaget till säkerhetsprogram. Tydligen anser hon inte att det behöver antas i god demokratisk ordning utan har redan börjat tillämpa det på sina privata joggingturer. Det hon därmed gör uppfyller väl kriterierna för äkta tjänstemannastyre.

Marie Frostvinge har nu uppmärksammats på mitt blogginlägg men väljer uppenbarligen att strunta i det – och ger mig därmed mig material för fortsatt bloggande.

Nyss skrev jag ett e-brev till en tjänsteman hos Umeå kommun. Det svar jag då fick får mig att undra, om den tjänstemmanens hantering av inkommande allmänna handlingar är förenlig med förvaltninglagens bestämmelser.

Så här ser svaret ut:

Jag har sommarledigt. Kommer åter på deltid måndag 11 augusti. 

Läser mejlen sporadiskt.  

Mejl som ska diarieföras eller är brådskande skickas till [email protected]

En synpunkt man ha på svaret är att det tydligen anses vara en uppgift för den som skriver brevet att avgöra om det ”skall diarieföras”, vilket ju är alldeles upp åt väggarna galet. En annan är förstås vad som menas med ”sporadiskt” – en gång per dag, en gång i veckan, varannan vecka…

Jag läste nyss ett utlåtande från JO 2002, ärende 2668-2000 och det borde ansvariga i Umeå kommun göra också.