Banksekretess

Banksekretess är något som måste uppskattas att den finns. Hur den skall tillämpas skiljer sig märkligt nog mellan olika banker. Det fick jag erfara igår.

Det första man måste göra, när man fått ett nytt uppdrag som god man är att till överförmyndaren redovisa en förteckning över ens huvudmans tillgångar och skulder. Dessa får man normalt från vederbörandes bank eller banker.

I det aktuella fallet har jag övertagit ett uppdrag, som den förre gode mannen hade entledigats från. För mig kändes det då viktigt att snabbt upplysa aktuella banker om att ett byte av god man hade skett, så att de därmed skulle kunna ta bort den avgångne gode mannen från systemet.

Eftersom båda de aktuella banker finns på annan ort, fanns inget snabbare sätt att lämna informationen än att göra det per telefon. Den första banken kunde med tanke på banksekretessen inte godta ett telefonbesked i frågan. Den kunde av samma skäl inte heller acceptera överförmyndarens beslut i frågan insänt per e-mail. Ingen annan bank skulle göra det heller, påstod man.

Den andra banken kunde ändå, visserligen efter litet funderande, meddela att det gick alldeles utmärkt att godta en PDF med det aktuella beslutet! Möjligen var det bara så att den banken kunde se ”outside the box” i motsats till den första, eller så är kanske ändå reglerna om banksekretess otydliga.

En av bankerna måste ha gjort fel. Hänsynsfull som jag ju är, även mot storbanker, avslöjar jag inte vilka de båda bankerna är.