Nära ögat

Detta förskräckliga bild av en gammal mans öga kanske skrämmer mer än den drar till sig läsarnas intresse. Jag vill ändå berätta historien bakom den. Inne i ögat med den dekorativa inramningen av en s.k. arcus senilis finns f.ö. en nästan splitterny och gråstarrfri lins.

Styggelsen upptäcktes av min fru i morse, innan jag själv hade gjort det. Det var lätt att övertyga henne om att jag inte varit i slagsmål under natten och inte i går heller för den delen. Följande dråpliga händelse utspelade sig i förrgår.

Jag skulle avlägsna ett antal märlor (så här kan märlor se ut). Ett snöre var trätt genom märlorna, som satt inslagna i trä. Den handlingens man som jag ju är, såg direkt hur jag snabbast och enklast kunde få loss utmintone några av märlorna. Det var ju bara att göra ett kraftigt ryck i snöret med all den kraft jag kunde uppbåda, tänkte jag. I samma sekund jag gjorde det, kände jag att något med kraft träffade någonstans ovanför ögat. Jag kollade med fingrarna efter blod men på fel ställe och kände vare sig blod eller något i området.

Det smärtade dock så illa från området att jag bestämde mig för att gå in och titta närmare på ”träffen” av den förmodade märlan. Väl inne upptäckte jag att märlan bara hade förflyttats från en ”träförankring” till en annan. Den satt helt enkelt fast i skallen på mig strax ovan för ögonbrynet.

Blodet som saknades vid olycksplatsen kom först sedan jag hade dragit ut märlan. Ett enkelt plåster stoppade blodflödet, som tydligen till en del fortsatte nedåt med hjälp av tyngdkraften, där sedan ett par dagar behövdes för att utveckla blåögat.

Alla bloggläsare som jag kan tänkas möte idag vet härmed att blåögat inte är ett resultat av att jag åkt på den smäll som kanske en och annat tycker att jag borde åka på.