Häromdagen bloggade jag om den nya lagen i Indiana, USA, som tillåter diskriminering av personer med ett från det vanliga avvikande sexuellt beteende. Lagen kommer att få båda stora och mindre stora konsekvenser.

En man boende i Indiana hade en så god smak vad gällde kläder till sin fru, att han skötte det mesta när det gällde att förnya hennes garderob.

En dag besökte han ett varuhus i staden för att köpa något nytt till sin fru. Men när en expedit såg honom gå mot kassan med några plagg över sin arm, plagg som definitivt inte var avsedda för ”normala” män, blev han stoppad.

”Tyvärr är du inte välkommen hos oss som kund. Var därför vänlig och lämna vår affär eftersom vi inte betjänar personer med din läggning”, meddelade expediten vänligt men bestämt.

Kvinnan som hädanefter måste köpa sina kläder själv, åtminstone i Indiana, drabbas därmed av det helt oacceptabla beslutet. Hon är politiker och står kanske t.o.m. bakom den nya lagen.

Rosor till vår fina hälsocentral

Jag har bloggat om det förut och gör det nu igen. Vad jag tänker på är den kritik jag ibland hör uttalas mot hälsocentralen i Vännäs, en kritik som för mig är helt obegriplig.

I dag var jag där för för sjätte gången på kort tid för att få mina sår på högerhanden bedömda och omlagda. Sår som inte velat läka, fast jag fick dem för drygt två veckor sedan.

Utöver det professionella omhändertagandet vill jag också lovorda det vänliga mottagandet jag mött såväl i receptionen som av de sköterskor som gjort omläggningarna. Vid två tillfällen fick jag också visa upp handen för läkare. Sista gången det skedde haffade sköterskan en läkare ute i korridoren, som gav sig tid att göra en snabb bedömning av såret och sedan skriva ut en annan penicillinsort åt mig.

Varför nu jag upplever hälsocentralen så positivt och andra inte, förstår jag alltså inte. Att jag känner mig extra nöjd i dag, beror förstås till en liten del på att såren nu visar tydliga tecken på att de börjat läka. Till detta bidrager förstås också min egen kropps läkande resurser och alltså inte bara de resurser som erbjuds på hälsocentralen.

Att vara religiös i Indiana, Usa, ger en extra fördelar genom en nyligen antagen lag. För de som är homosexuella eller har andra från genomsnittet avvikande sexuella böjelse innebär lagen raka motsatsen.

Den 26 mars signerade Indianas republikanske guvernör, Mike Pence, en lag med en benämning som jag inte klarar av att översätta, nämligen ”Religious Freedom Law”.

Lagen ger ägarna av t.ex. barer, restauranger, affärer m.fl. verksamheter rätt att förbjuda personer inom gruppen LGBTQ service från dessa verksamheter, om deras sexuella läggning strider mot ägarens religiösa tro. Skulle de av någon anledning bli tvingade att ändå göra det, kan de söka hjälp i domstol med stöd av den nya lagen.

Beslutet om att anta lagen har lett till protester från olika håll. Kändisar och välkända författare vill bojkotta Indiana. Connecticut förbjuder fortsatta av staten betalda resor till Indiana. ”Borgmästarna” i Seattle och San Francisco gör också det. Företagare i Indiana opponerar också mot lagen via statens största tidning.

Vad lagen innebär beskrivs med ett språk, som t.o.m. min amerikansktalande och mycket ”språkliga begåvade” fru har svårt att riktigt förstå:

”Sec. 9. A person whose exercise of religion has been substantially burdened, or is likely to be substantially burdened, by a violation of this chapter may assert the violation or impending violation as a claim or defense in a judicial or administrative proceeding, regardless of whether the state or any other governmental entity is a party to the proceeding. If the relevant governmental entity is not a party to the proceeding, the governmental entity has an unconditional right to intervene in order to respond to the person’s invocation of this chapter.”

Det ligger nära till hands att misstänka, men förstås väldigt oförskämt, att även beslutsfattarna kan ha haft svårt att förstå ”Sec.9”, förblindade som de väl var genom sitt religiösa avståndstagande från den skamliga synd som LGBTQ-personer enligt dem står för.