Byter ”jobb”

Efter jag hittat detta ovanliga instrument bland min avlidne svärfars tillhörigheter och sedan för mina ivrigt lyssnande barnbarn förklarat vad det är, känner jag nu en viss lust att byta jobb, eller snarare bryta den arbetslöshet jag befinner mig i.

Under medeltiden insåg man att den som ”inte var vid sina sunda vätskor”, varav blodet var en, lämpligast borde låta sig tappas på en del av detta osunda. Åderlåtning kallades det och små tekniska underverk, ådersnäpparna, användes för att öppna en lämplig ven och via den tappa ut ”erforderlig” mängd blod. Detta skulle då helt logiskt leda till bot eller åtminstone ett bättre hälsotillstånd för patienten. Alltså en lämplig behandling för dem med sjukt blot och kanske också för dem med enbart ”ont” blod. Sådana fanns säker även under medeltiden.

Min svärfar, Arvid Kaddik, var en s.k. samediakon. Som jag förstått det av hans berättelser reste han omkring i Arjeplogsbygden och förmedlade Guds ord. Samtidigt fungerande han som en slags distriktssköterska och gav medicinska råd och ibland enklare behandlingar. En tredje roll var att förmedla önskemål och hjälpbehov till kommunens fattigvårdsstyrelse/socialnämnd och andra myndigheter.

Att använda sig av åderlåtning för att bota sjukdomar, var på hans tid ingen officiell behandlingsmetod, men den förekom säkerligen här och där ändå. Det skulle därför inte alls förvåna mig om min gode svärfar faktiskt själv har använt ådersnäpparen på bilden.

Just nu håller jag på att reparera den, eftersom den inte fungerar helt ut. Sedan det är gjort, är alla med osunt blod, men framförallt de med ont blod, välkomna att boka tid för behandling. Först måste jag förstås undersöka hos vederbörliga myndigheter, om den sortens verksamhet är förenlig med lagen. Redan innan ansökan ens är insänd, inser jag att jag nog måste försöka hitta ett annat extraknäck.