Den Gamle och Banken

I går besökte jag några gamla vänner. Gamla vänner är de i dubbelt avseende, 88 och 86 år. Jag har känt dem i 35-40 år. Ren tur att de var hemma. De hade nämligen just kommit hem från två veckors ”semester” på Kanarieöarna.

Den gamle mannen berättar något som han varit med om den senaste tiden och som av allt att döma upprört honom en hel del. Det var inte särskilt svårt att förstå hans upprördhet. Jag vill gärna berätta historien, eftersom den så fint visar att man absolut inte skall nonchalera klagande bara för att de nått en så aktningsvärd ålder som min vän har gjort.

I det här fallet gjorde banken det, är den slutsats som han själv drar. Jag är böjd att hålla med honom helt. Samtidigt får det som hänt mig att undra över hur det står till med kompetensen på bankerna.

Historien är i korthet följande. Hustruns pension har gått in på ett konto I Swedbank och nu vill makarna att den i stället skall betalas in på mannens konto hos Forex. Swedbank skickar paret till Forex. Tillsammans besöker man då Forex, där man upplyser om att man där inte kan göra något åt saken utan att makarna måste gå tillbaks till Swedbank. Historien är inte så enkel att återge, men från Swedbank skickas de åter till Forex. Där får de en blankett, som de skall lämna hos Nordea!! Löften ges på Swedbank om att allt nu skall fungera, men det gör det inte. Man lyckas avsluta kontot där, tar ut behållningen men får då betala för sitt VISA-kort tre månader framåt i tiden!!

Min gamle vän ger sig inte, möjligen styrkt av vårt samtal. Han går till Swedbank igen. Där lyckas han få tag på chefen och begär ersättning för allt det besvär han haft.

Han begär 1 000 kronor plus den felaktigt dragna kostnaden för VISA-kortet med koppling till ett konto som inte längre finns. Han fick vad han begärde!

Uppenbarligen värnar Swedbank även om sina småkunder, om vi bara är tillräckligt uthålliga och inte ger oss så lätt.