Gode män och förvaltare förskingrar
Att vara god eller förvaltare känns för mig som ett meningsfyllt arbete, som vi vinnlägger oss om att sköta på bästa sätt. Uppgiften är inte alltid så tacksam att ha och det kanske främst för att så många ser på oss alla som presumtiva förskingrare. Då och då berättar media om förvaltare och gode män som skött sitt uppdrag på ett lagvidrigt sätt. Tyvärr är det så.
En sak som dock sällan redovisas i sammanhanget är den omständigheten att så många av oss faktiskt inte är skickade att hantera många av de ekonomiska och juridiska frågor som vi ställs inför. Vems är då egentligen ansvaret för att vi fått uppdrag, som vi inte är tillräckligt utbildade för. Är det vårt eller den som gett oss uppdraget? Vårt eget ansvar för detta är begränsat, eftersom vi omöjligen kan veta i förväg vilka svåra frågor som vi kan komma att möta i uppdraget. Skulle alla vi som inte är vare sig jurister eller ekonomer välja att för säkerhets skull säga nej till de uppdrag som överförmyndarnämnden ber oss ta, så skulle det förstås skapa stora problem i samhället.
En annan sak som inte heller redovisas, när media går ut med saker som vi gode män och förvaltare gjort och som många gånger är rent bedrägeri, är överförmyndarens roll. Finns ingenting att anmärka på den myndigheten och dess uppgift att granska våra årsräkningar? När jag bara har medias uppgifter att döma utifrån, ställer jag mig ibland frågan hur det som redovisas egentligen har kunnat ske utifrån det ansvar som överförmyndaren har i sammanhanget.
Det som fick mig att skriva detta, var något jag läste på Text-TV i dag. Nedan återger att ett utdrag av detta:
"Utsatta människors pengar förskingras
Hundratals miljoner kronor, som
tillhör samhällets allra mest utsatta,
är på vift. Det kan SVT Nyheter
avslöja i en ny stor granskning.
Det rör sig om gode män, förvaltare
och förmyndare som inte har redovisat
vad som har hänt med pengarna de har
fått förtroendet att förvalta."
Senaste kommentarerna