Överförmyndarna i Umeå

En kommentar till mitt förra inlägg om de felande gode männen är anledningen till detta inlägg.

I båda mina tidigare inlägg i ämnet har jag som det kan tyckas ”försvarat” oss gode män och förvaltare och därmed inkluderat de som bevisligen har förskingrat medel för sina huvudmän. Jag har gjort det genom att påminna om det ansvar överförmyndarnämnderna och dessas förvaltningar har i sammanhanget.

I flera år har jag haft uppdrag som god man och förvaltare. Under dessa år har jag tydligt ”känt” av den tillsyn som överförmyndaren har över mig i dessa mina uppdrag. Ibland har jag jag t.o.m. tyckt att man varit alltför petig och ställt frågor, som en känslig person som jag faktiskt uppfattat som ett tecken på överdrivet misstanke om att allt inte stått rätt till. Efter e-postutbyte har frågetecken rätats ut. Det har både orsakats av oklarheter från min sida och missförstånd hos handläggaren hos överförmyndaren.

Mina hänvisningar till överförmyndarkontorens ansvar grundar sig alltså inte på min erfarenhet av överförmyndarkontoret i Umeå. Om man där har felat i sin tillsyn av oss gode män och förvaltare i Umeås kranskommuner, vet jag förstås inte, men jag utgår från min egen situation, när jag tror att man sköter sin uppgift där.