Obegriplig godemaninskräkning

En för mig helt obegriplig regel för mig som god man/förvaltare förstår jag inte. Nedanstående inlägg i Facebook har fått ett par kommentarer, som tydligt visar att regeln nog inte är särskilt känd för andra gode män och förvaltare.

Begrundar de märkliga bestämmelser som gäller för oss gode män/förvaltare. Vi får nämligen inte göra inköp åt våra huvudmän, men dock betala inköp som andra gjort med vårt gillande. Jag kan omöjligen förstå anledningen till detta. Nu har jag fått en ”beställning” på kläder från personal, som bättre än jag ser vad min huvudman behöver. Personalen gör inga inköp och jag som kan, vill och med huvudmannens Visakort också lätt kan betala inköpet, får inte göra det.
Nu skall jag ringa till huvudmannens enda släkting som bor 13-14 mil härifrån och be denne göra inköpet. Hen måste förskottera kostnaden för inköpen och sedan skicka en faktura till mig.

När jag för ett par år sedan, efter ett antal år som god man/förvaltare, fick detta klart för mig insåg jag att jag inte skött mina uppdrag på korrekt sätt. Vad som hände var följande:

En av mina huvudmän skulle köpa en TV. Varken hen, personalen eller någon annan kunde göra detta. Jag tog det för givet att jag då både kunde och borde träda in och utföra inköpet. På en reseräkning för det aktuella inköpsresan tog jag upp de litet dryga 40 kilometerna som resan föranledde. Överförmyndarkontoret strök detta, eftersom jag som god man inte skall göra inköp åt min huvudman.

Inte för pengarnas skull men av rent principiella skäl överklagade jag överförmyndarnämndens beslut men det utan framgång.

Den mest praktiska lösningen, när en huvudman behöver något och ingen finns som kan köpa det, är alltså inte tillåten. Någon logisk förklaring till detta har ingen kunnat ge mig. Själv uppfattar jag som ett alldeles onödigt hinder för oss gode män/förvaltare att på ett smidigt sätt utföra våra uppdrag. Ett hinder som dessutom inte tycks på minsta sätt gynna huvudmännen utan tvärtom.