Trump en förebild?

Nyss såg jag en ledsen färgad amerikanska på TV. Hon var ute med sina två söner. Obama var uppenbarligen en förebild för henne och hon sa sig önska att en av henne söner en dag skulle kunna bli en ny svart president i USA. Detta fick mig att tänka på presidenten som en ”role model” för många.

Jag inbillar mig att presidenten för många i USA faktiskt är en förebild, åtminstone borde vara, och då inte bara för barn och ungdomar utan också för vuxna. ”The American Dream” är något annat som mina tankar går till. Jag har förstått att detta är en realitet för många i USA, något som man också är stolt över. Vill man något tillräckligt starkt och jobbar för det, kan man nå hur högt som helst i samhället oberoende av ens bakgrund och allmänna förutsättningar.

Så till valet av ny president i USA. Då tänker jag dels på alla dem som medvetet eller mer eller mindre omedvetet ser upp till landets, och kanske också världens, mäktigaste person och därmed har honom som förebild och dels på dem som drömmer om att en gång själva bli president. Ovisst förstås vilka det kan vara som drömmer om det, barn kanske?

I och med valet av Donald Trump har nu såväl den som valt att ha presidenten som förebild som den som drömmer att själv en gång bli det lärt sig att man kan bete sig litet hur som helst och ändå bli president. Väljer man presidenten som förebild, accepterar man samtidigt allsköns normalt icke accepterade beteenden.

President kan man nämligen bli även om man är främlingsfientlig, sexistisk, intolerant, konspirationsteoretisk, auktoritär, vulgär och hatfylld. Om man dessutom är smart, betalar man ingen skatt. Att ha de nästkommande fyra årens presidentegenskaper som sin förebild kommer säkert en och annan amerikan att ha.