Överförmyndarinfo i Vännäsfullmäktige

I går lyssnade jag till en, där här gången, tekniskt perfekt webbsändning från kommunfullmäktige i Vännäs.

Där gavs bl.a. en mycket bra information om överförmyndarverksamheten av två företrädare från Umeå kranskommuners gemensamma överförmyndarnämnd. Frågor ställdes av ledamöterna och svar gavs.

En av ledamöterna tog upp en fråga, eller ”lyfte” den som många föredrar att kalla det, där en god man fick vidkännas en illa dold kritik. Hen hade nämligen sålt två skogsfastigheter efter det att huvudmännen hade flyttat till kommunens äldreboende.

Eftersom den beskrivningen av händelserna nästan precis stämde in på mig, lyssnade jag förstås extra noga på det svar som ledamoten fick på sin frågor i sammanhanget. Svaret var dessvärre inte särskilt upplysande. Självklart förstår jag förstås att man inte kunde ge sig in på de enskilda ärendena.

Jag har faktiskt som god man/förvaltare sålt just två skogsfastigheter. Inte helt själv utan naturligtvis med hjälp av en mäklare. Och det var ingenting som jag kunde göra helt på eget bevåg som den frågande fullmäktigeledamoten tycks tro att gode män kan.

Enligt överförmyndarkontorets rutiner behövde jag först ansöka där, om det var ok att sälja fastigheterna. Huvudmännen saknade själva helt förmåga att bedöma nödvändigheten av försäljningen. Överförmyndarkontoret krävde bl.a. yttrande från huvudmännens närmaste släktingar samt ett värderingsutlåtande från godtagbart håll. Först efter klartecken från överförmyndarkontoret, kunde jag så överlämna försäljningsärendet till mäklare.

När till sist köparna var utsedda, krävde överförmyndarkontoret ytterligare handlingar, för att skriftligen godkänna försäljningen.

Utifrån denna beskrivning, tycker jag att ledamotens kritik mot gode mannen borde riktas mot överförmyndarkontoret i stället. Gode mannen har faktiskt bara initierat försäljningen, som blivit av utifrån överförmyndarkontorets rutiner.

Bäst att tillägga att det inte var mig , som fullmäktigeledamoten åsyftade.