”Banksekretessen”

Jag har tidigare klagat på hur banksekretessen tycks blockera logiskt tänkande hos bankanställda. I dag fick jag ett nytt exempel på detta.

Per telefon med en bank i Umeå försökte jag beställa ett besked om behållningen på ett visst värdepapperskonto vid en viss tidpunkt. Årsbesked rörande kontot har tidigare med automatik skickats ut till mig per post. Banken har uppenbarligen i sitt system noterat att jag är god man för ägaren till kontot.

Den bankanställde meddelar dock att han inte kan skicka det jag begär till mig per post. Du måste komma hit för att få det, konstaterade han. Orsaken till detta är att han ju inte säkert vet att jag är den Karl-Gustav Sjöström som jag utger mig för att vara. Jag kan förstås inte legitimera mig via telefonen. Jag skulle alltså kunna vara någon annan.

Min fråga blir då naturligtvis följande: ”Vad skulle det då få för katastrofala följder om någon falskeligen beställer kontobeskedet och ni sedan skickar det till den Karl-Gustav Sjöström, som står som god man i ert datasystem?”

Banktjänstemannen blev då förstås svarslös och bad mig vänta en stund. När han så återkommer, förmodligen efter att rådfrågat någon som var flexiblare i sitt tänkande, säger han att han skall skicka beskedet till den person och den adress som de har i systemet.

Men det sista han sa tydde ändå på att inte riktigt förstod hur säkert och oantastligt utifrån banksekretessen det var:

”Men vi får egentligen inte skicka ut sådant här…”