När ingen håller med…

När jag skriver något här, något som jag förstås själv tycker är angeläget, och varken får medhåll eller mothåll, blir jag besviken. Uteblivna reaktioner, trots att statistiken visar att många läst inlägget, får mig att ifrågasätta min egen omdömesförmåga.

Jag syftar förstås på gårdagens inlägg om alla de kvinnor som under senare tid berättat hur de blivit sexuellt trakasserade av män i sin omgivning.

Möjligen blev inlägget missuppfattat. Kanske tog man det som en uppmaning att alla de inblandade männen skulle namnges. Alltså inte som en redovisning av min uppfattning av det märkliga att bara ett litet fåtal av männen fått schavottera offentligt. Alla de övriga tillåts gömma sig bakom anonymitetens täckmantel.

Vare sig man missuppfattat grundtanken i mitt inlägg eller ej, förstår jag inte varför inte en enda tagit sig tid att kommentera inlägget.

Och varför har inte de som förmodligen ändå delar min uppfattning vare sig gett mig en stödjande kommentar eller åtminstone ett ”like”?

Jag förstår att ett sådant här inlägg av många sannolikt kommer att betraktas som löjligt och dumt. Berätta då gärna varför ni tycker det!