Jobbskatteavdragets fel?

Från olika håll och under en längre tid har den orättvisa beskattningen av pensionärer tagits upp. Politiska partier har lovat åtgärda orättvisan. Något parti har t.o.m. lovat göra det omgående. Visserligen är det ett parti, som än inte vet om det i fortsättningen kommer vara representerat i riksdagen, men ändå…

Personligen har jag inte grunnat särskilt mycket över den påstådda orättvisan, eftersom jag valt att endast tänka på allt gott som min skatt bidrar till i vårt samhälle. Jag har då hyfsat bra lyckats bortse från alla tveksamma saker min skatt också är med att betala.

Först i går stod det klart för mig att orättvisan i skatteuttag mellan oss pensionärer och folk som arbetar och får lön, skulle vara betydligt mindre eller t.o.m. obefintlig, om inte det från borgerligt håll införda jobbskatteavdraget hade funnits.

Eftersom så väldigt många läste mitt blogginlägg i går om just detta och inte en enda protesterade, drar jag slutsatsen att vi faktiskt har jobbskatteavdraget att tacka för den orättvisa pensionärsbeskattningen.

Om det nu är så, varför har då inte ett enda politiskt parti i stället för att lova ta bort orättvisan i beskattningen av pensionärer lovat att ta bort jobbskatteavdraget? Eller alternativt döpt om det så att motsvarande avdrag också kunde göras för pensionsinkomster?

Svaret ligger generande nära. Hellre än att minska skatten för pensionärer har man valt att se till att andra, låg- eller högavlönade, får en större nettolön.

Den så omskrivna ”Jobblinjen” fick/får politiker att helt bortse från vad den i det här sammanhanget innebär för alla dem som jobbat färdigt i sina liv och nu måste leva på sina pensioner.