En demokratifråga

Under våra återkommande visteler i USA gillar jag att konfrontera våra vänner här med frågor som ger mig anledning att undra över hur ”stark” demokratin egentligen är här. Inte helt utan stolthet beskriver jag då hur motsvarande frågor hanteras i det demokratiskt styrda Sverige. Men det som nyligen hänt där, avstår jag från att berätta.

Den kanske viktigaste bristen här i USA, vad gäller ”rätten” att kalla landet för en demokrati är i mina ögon först och främst landets valsystem. Jag tänker då förstås på kravet på registrering för att få rösta, taktiskt utformade valdistrikt (”Gerrymandering”) och valdag på söndag som tillsammans leder till ett extremt lågt valdeltagande jämfört med vad vi är vana vid i Sverige.

Ytterligare en för mig obegriplig och odemokratisk ordning i USA är att ett beslut fattat av folkvalda i landets högsta beslutande församling inte gäller, förrän landets president undertecknat och godkänt det. När makten ligger hos EN person, brukar statsskicket kallas något annat än demokrati, var något jag lärde mig i skolan för åtskilliga år sedan.

Poltikerna här förefaller inte se något värde i att få veta vad ”folket” vill, eftersom man inte tycks ha som mål att öka valdeltagandet, tvärt om t.o.m. Dock lär visst den osmakliga valkretsindelning vara på väg att förbjudas.

Men i Sverige vill man ha ett högt valdeltagande, eftersom politikerna där verkligen (?) vill fatta sina beslut grundade på folkviljan. Men det beslut som nyligen fattades i riksdagen, får mig och säkert många andra att undra över, om det verkligen är så.

Jag tänker förstås på försöket att stoppa eller åtminstone begränsa vinsterna för dem som bedriver privata skolor och äldreomsorg. Flera enkäter, dock inte 100 % säkra, har visat att en absolut majoritet av ”folket” tycker det inte skall vara möjligt att som privata vårdgivare tjäna pengar på våra skattepengar. Så många som sju av tio påstås tycka så.

Men vad gör man då med den uttalade folkviljan i vår högsta politiska församling, riksdagen? Jo, majoriteten där struntar i den!! Kanske kommer dessa ”sju av tio” att komma ihåg detta vid valet den 9 september.

I framtiden väljer jag att begränsa mitt ”skryt” över vårt demokratiska land för mina vänner här i Michigan.