Glad midsommar, överförmyndarnämnden!

Det må vara elakt av mig detta, men jag kan bara inte låta bli att än en gång berätta det som följer, fastän det är midsommarafton. Ärendet har krävt så pass mycket av min energi, att jag faktiskt unnar mig att uppleva ärendets utgång som en ren vinst för mig, långt utöver den rent ekonomiska.

Myndigheten överförmyndarnämnden ålägger mig, deras trogne och lågbetalde medarbetare, i ett beslut att betala 4 000 kronor till min huvudman. Jag överklagar beslutet till tingsrätten, som ogiltigförklarar överförmyndarnämndens beslut.

Det beslutet måste ha kommit som en kalldusch för överförmyndarnämnden, som varit så säker på sin sak, att nämnden redan själv  som ett förskott hade betalt ut det aktuella beloppet till huvudmannen.

Precis som jag hade fått, hade förmodligen också överförmyndarnämnden från sin tillsynsmyndighet, Länsstyrelsen i Norrbottens län fått ett klart besked om att tingsrättens dom var felaktig. Precis som jag visste, torde också överförmyndarnämnden ha vetat, att länsstyrelsen inte är en myndighet som skall överpröva ett tingsrättsbeslut.

Stödet från länsstyrelsen, om än högst märkligt, var förmodligen det som gjorde att överförmyndarnämnden valde att överklaga tingsrättens beslut till hovrätten. Den statliga tillsynsmyndigheten, Länsstyrelsen i Norrbottens län, måste man väl ändå kunna lita på, tänkte man kanske.

Men se, icke sa Nicke, nu har det nämligen visat sig att hovrättens förmåga att tolka våra lagar, faktiskt är en annan än länsstyrelsens.

Den 8 juni avslår nämligen hovrätten överförmyndarnämndens överklagande. Beslutet får inte överklagas (20 kap.12 § tredje stycket föräldrabalken) och är alltså att betrakta som ett ”slutligt beslut”.

Jag antar att överförmyndarnämnden nu har att kräva tillbaka de 4 000 kronorna som nämnden felaktigt enligt hovrättens dom betalade ut till min huvudman. Ett belopp som f.ö. vid det här laget förmodligen har fördelats på olika arvingar, eftersom den aktuelle huvudmannen inte längre finns vid liv.