Nämnds- respektive tjänstemannaansvar.

I mitt förra inlägg berättar jag om överförmyndarnämndens felaktiga beslut och därefter onödiga överklagan till hovrätten. Här måste man fundera över om det felaktiga beslutet och den onödiga överklagan är något som nämnden i praktiken skall ta åt sig ansvaret för.

Rent formellt är det naturligtvis nämndens ansvar. Men så ofta när det gäller knepiga frågor är det så att nämnder litar på sin tjänstepersonals kompetens och därför och beslutar enligt de förslag till beslut som de får från sin personal. För nämndsledamöterna är det oftast, kanske för det mesta, omöjligt eller åtminstone svårt att ifrågasätta sakligheten i de förslag till beslut som deras personal lägger fram.

Må detta vara ett slags försvar för de förtroendevalda i överförmyndarnämnden. De kan omöjligen belastas för sin brist på kunskap i den fråga som ärendet handlar om. De sitter ju i nämnden som politiker och inte som sakkunniga i de lagar och föreskrifter som däremot dess personal förväntas göra.