Vallöftena

Alla vallöften, där partierna bara försöker övertrumfa varandra i dessa dagar, får mig att tänka enligt nedan och låter mig inte ”störas”. I vart fall inte i annan mening att löftena nästan får ett löjets skimmer över sig.

Så mycket skulle inte också jag kunna lova mina närmaste, om jag hade samma lösa grunder för mina löften, som de olika partiföreträdarna alldeles uppenbart har.

Jag skulle t.ex. kunna lova mina söner var sin ny bil, och en stor del av deras bostadslån betalda. En ny bil av en duyrare sort skulle jag också kunna lova mig själv. En jordenruntresa med min fru skulle jag gärna lova mig också.

För att nu inte tala om allt som jag skulle kunna lova att ”arbeta för” eller åtminstone utreda.

För mina löften gäller dock också, precis som för de flesta fagra vallöften som ges, att när jag ger dem, så saknas den ekonomi som krävs för att kunna uppfylla dem.

Jag skulle förstås kunna koppla mina löften till drömmen om några miljoner i vinst i Kombilotteriet. Politikerna kopplar ju sina löften till hoppet om att hamna i en regeringsmajoritet, vilket ju är nära nog detsamma som mitt hopp om att vinna en massa miljoner.

Alla partierna vet ju inte i dag inte ens om de fortsättningsvis kommer att finnas kvar i riksdagen. Vad är då deras löften då värda, speciellt när vi vet att OM de återkommer till riksdagen, så kommer de att tillhöra de småpartier, vars inflytande i motsvarande kommer att vara litet.

Tyvärr, eller kanske dessbättre, betraktar jag vallöftena bara som frestande agn, som kastas ut för att fånga väljare. Jag tar dem alltså inte på fullt allvar. I stället röstar jag på det parti vars grundläggande ideologi jag tror på och bortser då från vallöften, som jag inte gillar, även om det ges av just det partiet.