Att överklaga försäkringskassebeslut

Det är många som anser sig ha anledning att överklaga beslut hos försäkringskassan, som gått dem emot. Nyligen har även en grupp läkare uttryckt missnöje över försäkringskassan, som så ofta lyssnar mer på sin egen läkare än på de läkare som känner den klagande genom flera fysiska möten.

Nu har även jag, i min egenskap av förvaltare för en person, funnit anledning att överklaga ett beslut om avslag avseende sjukersättning (”förtidpension”) för min huvudman. Även i detta ärende har intyg från vederbörandes läkare, kurator och andra som känt den sökande i många år negligerats.

Försäkringskassans egen läkare har i princip själv avgjort ärendet. Den handläggare som går emot sin läkare torde inte finnas.  Och det trots att läkarens yttrande i vissa delar varit motsägelsefulla och t.o.m. varit grundade på felaktiga fakta, trots att de rätta uppgifterna har funnits i alla de intyg och andra handlingar som ingick i ansökan.

Nu är avslagsbeslutet överklagat hos förvaltningsrätten. Härvid har jag kunnat notera, att den normala rutinen för överklagande av myndighetsbeslut, inte är densamma för beslut hos försäkringskassan.

När det gäller försäkringskassans avslagsbeslut, så måste man först begära omprövning av beslutet. Får man då ett avslag på den begäran, har man två månader på sig att överklaga beslutet till förvaltningsrätten och alltså inte de ”vanliga” tre veckorna som gäller andra myndighetsbeslut.

Personligen kan jag inte se den längre besvärstiden som något positivt. Den riskerar få osäkra klagandet att ge upp, men framförallt förlängs väntetiden för den som ansökt om och fått avslag på den livsviktiga förmån som sökts.

Jag kan här inte låta bli att tänka på den regering som flera år sedan gjorde vad den kunde för att sätta stopp för ett alltför lättsinnigt beviljandet av just förtidspension och därmed rädda en massa människor från ”utanförskap”. Och förstås öka underlaget för skattesänkningar genom att minska kostnaden för ”onödiga” förtidspensioneringar.