Visselblåsares öde i Umeå kommun

Två visselblåsande socialsekreterares öde i Umeå kommun och deras egen beskrivning av det i en skrivelse till partiernas gruppledare samt till ett antal chefer har till sist även nått mig. Skrivelsen har efter ett antal överstrykningar gjorts till en allmän och offentlig handling.

Skrivelsen samt en mängd ytterligare information har på andra vägar också nått mig. Även om skeendet personligen inte alls berör mig, kan jag inte låta bli att engagera mig frågan. Ärendet avser i botten ett enskilt ärende, men av vad som framkommer av de båda socialsekreterarnas skrivelse, finns det all anledning befara att även andra ärenden där hjälp söks hos individ- och familjenämnden inte blir korrekt behandlade.

Skrivelsen från 1921-11-16 är på hela 15 sidor och innehåller många högst anmärkningsvärda punkter. Jag väljer här att återge några:

I ett möte med de båda visselblåsarna, Andreas Lundgren och socialdirektör Carolina Lundqvist utlovas att inga repressalier skulle ske. Ändå blev de båda socialsekreterarna efter mötet trakasserade, negativt särbehandlade, avstängda från ärendet och till slut utköpta, allt under Camilla Thunells ansvar.

Ansvariga chefers inställning var att kritiken från IVO inte var befogad och att IVO-rapporten inte har någon större betydelse.

Ingen från Umeås socialtjänst hade besökt det familjehem som nämndens ordförande (Andreas Lundgren) beslutade skulle anlitas. Efter beslutet besökte de båda socialsekreterarna familjehemmet och fann det vara under all kritik.

Den utredning som de därefter gjorde för nämndens kännedom ändrades av enhetschef Sofia Rönnholm, utan utredarnas tillåtelse och som därför inte ville skriva under den.

Ett avslutande stycke i de båda visselblåsarnas skrivelse väljer jag att återge ordagrant. De frågor som ställs där kräver svar från kommunens högsta politiska ledning men också från socialtjänstens tjänstemannaledning:

”Det är skrämmande att en så stor arbetsgivare som Umeå Kommun är villig att gå så långt att man startar två arbetsrättsliga processer mot medarbetare som uppmärksammar oegentligheter genom att visselblåsa. Är det så ni som politiker och socialdirektör vill att man hanterar dessa frågor? Är det så ni vill att eran myndighet ska fungera? Socialtjänsten är ju ett ansikte utåt för kommunen och representerar även er. Ni borde starkt ifrågasätta om förtroendet verkligen finns nämnda ansvariga chefer inom myndigheten.”

Den IVO-anmälan, som av för mig okänd anledning, överfördes från Umeå till IVO i Stockholm, visar sig inte finnas och handläggas där.