Tidvatten kan ge energi. I Hammerfest har man ett intressant försök, där tekniker byggt ett kraftverk som drivs av tidvatten.

Det framkom vid ett välbesökt möte på biblioteket i går kväll, där kommunens energisamordnare deltog. Han var besviken på att satsningen fått så liten uppmärksamhet. Det är i England som man nu är intresserade av försöken i Hammerfest.

Jag tycker det är fantastiskt, ett ny sätt att producera grön el. Jag kommer att göra vad jag kan för att lyfta fram det på min turné genom landet.

Efteråt blev det en pizza, öl och eftersnack med Robin och Marius från Finnmark Dagblad. Alltid kul att snacka journalistik med kollegor. Vi tycker att vi har långa avstånd i Västerbotten, men uppe i Finnmarken är det snäppet värre. Och väldigt små samhällen som också vill ha sin uppmärksamhet.

I går var det mest buss. I dag mest flyg. Tre stycken. Hammerfest-Tromsö-Bodö-Mo i Rana. Framme först kl 16.

Sitter på en reguljär buss mot Hammerfest. Klev på bussen kl 10 och väntas inte vara framme före 18. Avstånden är långa. Men naturen är så storslagen att de åtta timmarna knappast aldrig blir tråkiga.

En norrman vill att resan ska vara rolig. Jag nöjer mig med om den är lugn 🙂

På två veckor har jag hållit 20 föredrag. Snyggast av alla platser var Alta, där museet bjöd på utrsikten ovan.

Nu är det "bara" en vecka och nio föredrag kvar, tror jag. Hammerfest bibliotek i kväll.

Om man själv är trött efter en lång dag är det väl inget mot hundarna i  Finnmarkslöpet. Här drog ekipagen in i Tana långt in på natten. Ändå är de bara halvvägs.

Ibland har man turen på sin sida. Det mesta har funkat praktiskt bra på turnén. Jag har listor med platser jag ska prata på, kontaktpersoner och var jag ska bo.

Allt har funkat hundra. Söndag kväll skulle jag ta in på Hotel Tana, hämtas kl 18 och skjutsas till Varangerbotn, där jag skulle tala.

Kom till hotellet redan halv två och upptäckte på ytterdörren ett anslag om att någon som heter samma som jag skulle prata i Tana kl 15.

Ringde. Jo, de hade tydligen bytt plats. Och tid. Jaså, har du inte fått det mailet?

Tack och lov att jag inte segade på längre ute i finnmarken 🙂

I Tana Kru kom många unga, eftersom naturskyddsföreningen var medarrangör.

Jag har upplevt spännande kulturmöten mitt i vildmarken genom att följa med Sisas buss längs Finnmarkslöpet.

Sisa är ett kulturcentrum i Alta, som framgångsrikt lockat till sig och inspirerat människor från olika kulturer, framför allt  invandrare och flyktingar. Man har engagerat de olika grupperna och fått dem att samverka med norska kulturarbetare.

På resan genom Finnmarken blommar mångkulturen och när grupperna uppträder på olika strällen är det musikaliska blandningar som känns överraskande och äkta.

Empty Pan med medlemmar som gör en blanding  av arabiskt, ryskt och samiskt.

Jag har aldrig fattat att Finnmarkslöpet är en sådan folkfest. 125 ekipage med hundar som tar sig 500 km eller 1000 km genom Finnmarken i Europas största draghundstävling.

Jag såg starten i Alta centrum på lördagen. Med dånande musik och folkets jubel drog det ena ekipaget efter det andra iväg på den långa resan. Den som är snabbast vinner en miljon!

Sedan fick jag följa loppet under hela lördagskvällen. Då anlände de ena tävlingsdeltagarna efter de andra till Skoganvarre mitt ute i ödemarken. Trötta hundar och trötta förare som la sig till vila.

När jag vaknade på morgonen i campingstugan  vid sjutiden och tittade ut genom fönstret var det tomt på både hundar och folk.

Vi hann upp dem i Levajokki, där många av dem hade paus. Fantastiskt med hundratals hundar som ligger tystra och sovande. Inte ett enda skall.

Det är först när de spänns för släden på nytt som oljudet börjar. Som att de vill meddela att de vill iväg.

Kronprinsen, min dator och klimatresan 🙂

Efter ett helt dygn i vildmarken har jag nått civilisation (om man kan kalla Tana för det).

Lördagens blev minnesrik. Nej, kronprins Haakon hann aldrig höra mitt föredrag, eftersom Sisa  var tvungen att dra i gång programmet innan Haakon Magnus anlände. Men jag kände ingen större besvikelse.

Jag fick ändå  en fantastisk chans att möta prinsen och delta i en sluten tillställning med ett 50-tal närvarande från kulturcentrum Sisa. Det kändes helt rätt att i första hand  folk därifrån  fick visa sina talanger för kronprinsen. Ändå var det några besvikna musiker som hade övat i fyra dagar och bara fick några minuter. Det  hade känts fel om en kringresande svensk, inkastad dagarna innan, hade snuvat ännu mera tid av folk från arrangörerna. Haakon fick ändå redogjort vad som hade föregått hans ankomst.

Det var en fantastisk tillställning, informell och glad, där kronprinsen skrattade gott åt upptågen. Det skämtades till och med om hans "kone" Mette-Marit, som inte var med. Och mest skrattade kronprinsen åt  den humoristiska boken "Kokbok för extremt fattiga" , som gjorts vid kulturcentrat och presenterades av Finnmarkens egen tv-kock Geir.

Det var en oförglömlig kväll. Avslappnat och med jeans och t-shirts som den vanligaste klädseln.

Sedan blev jag en av medlemmarna i Sisa under deras resa med buss följande dygnet i Finnmarken, då man följde Finnmarkslöpet och deltog med kulturinslag längs färdvägen.  Min roll var att presenterade klimatresan på några ställen.

Också det blev en fantastisk upplevelse.

Nu är det bara att köra, utan draghundshjälp!

Landade en timme försenad i natt i Alta på grunds av snöoväder i Tromsö. Hela staden är överfull på grund av Finnmarksdraget och jag fick logi hemma hos Anne-Gerd, dagliga ledaren för Folkeakademiet.

Finnmarkslöpet med dess start är en stor dag för Alta. En av de största draghundstävlingarna smed deltagare från hela norra  halvklotet.

En tuff dag även för mig. Föredrag på museet kl 13, vid ett arrangemang för kronprins Haakon Magnus kl 15.30 och eventuellt ytterligare ett framträdande i Skogsanvarre på kvällen. Ska ingå i en buss med gäster som följer draget under hela lördagen och söndagen.

Har trimmat ner en specialvariant på 15 minuter (skulle bara få ha tio…) för prinsen, Mycket bilder från Västerbotten… gäller ju att göra PR.

Nu kör vi!

Det jag harft svårast att vänja mig vid under de två veckor jag vistats i Norge är avsaknaden av varm lunch. Ingen äter det, utan det är bara lunchpakke som gäller.

Jag har bevistat en del lärarrum där lärana stormat in och viker upp sina smörgåspapperinpackade mackor, mackor och mackor. Till mig har de beställt lunch från kafeterian. Just det, macka.

Höll fyra timmarsföredrag i Bodö vidaregående skole. Intresset var beundransvärt stort, speciellt sista gruppen som skulle ha slutat, men ändå satt kvar på "övertid".

Nu är det dags att förbereda dragningen för kronprins Haakon i morgon i Alta.

Har lämnat södra Norge och landade i Bodö. Mäktigt att vara tillbaka på en av de platser jag besökte under min reportageresa om klimatet. Då regnade det, jag pratade med folk om oväder och fiskare i hamnen om det sämre fisket. Torsken hade redan då börjat vandra norrut på grund av vattnet sakta värmdes upp.

Nu är jag här för att prata för fyra gymansieklasser i morgon. Fiskstanken som omger staden avslöjar att fisket fortfarande är viktigt i Bodö. Men nu är det inte regn utan snö som man pratar om. I början av veckan kom det så mycket att flygplatsen höll stängt mer än ett dygn.

För tre somrar sen.