Monsterjeeparna är fortfarande kvar på gatorna i Reykjavik, men de har minskat i antal efter den ekonomiska krisen.
Jeeparna var en av  de saker miljöministern nämnde i min intervju härom dagen.
”Fun” har den här som registernummer.
”Not fun” skulle miljöminister säkert se den registrerad som.

En fantastisk dag på en av Islands glaciärer med Sigmundur, som pluggar geologi vid universitetet och ser hur glaciären krymper för varje år.

– Det går super, super fort. Är man borta härifrån två veckor blir man förvånad över hur mycket som försvunnit, säger han.

När vattnet strilar ner längs springorna får man en känsla av gråt.

Ishacka hör väl inte till en VK-reporters vanliga utrustning.

 Ägnade en stor del av lördagskvällen åt att besöka Blå lagunen, den varma källan som är landets mest attraktiva turistfälla. Har varit här tre-fyra gånger förr, men kunde inte låta bli.

I sin enkelhet är det ganska fantastiskt att plaska runt i det heta, svaveldoftande vattnet, som är jordens egen värme.

– Vi måste utnyttja den varma resurs vi har i marken bättre, sade miljöministern när jag träffade henne häromdagen.

Just här i Blå lagunen utnyttjas den i alla fall. Av 400 000 turister i året, tyckte jag att jag läste nånstans.

Träffade forskaren Erpur i dag, som är Islands främste expert på lunnefåglar. Han förklarade pedagogiskt hur fiskar och fåglar påverkas av tremperaturförändingarna. Riktigt bra, fast han missade intervjun med en timme på grund av nattens 40-årskalas.