Kulturskribent Sara Meidell skriver i VK 23 mars att "Kulturtanten är kulturlivets kackerlacka.."och beskriver medelålders kvinnor med kultur intresse som en stor massa som proppen Orvar tar plats på alla evenemang för sina egna ego intressen.

Visst har det alltid varit mindre värt det kvinnor står för och visst har alltid kvinnor över 40 blivit allt mer osynliga för varje år.Men har vi inte kommit längre?

Att fylla på med kultur för att må bra och bara för sin egen skull bör ju vara något för alla,i alla åldrar oavsett kön och Sara Meidell nämner också detta. Varför ska man då kritisera gruppen som faktiskt ser till att kultur i många former finns. Kulturtanten går både på stand-up och Strindberg,både på opera,litteraturafton,nycirkus och konstutställning på Folkuniversitetet.

 Jag vågar säga att kulturtanten står för mångfald i kulturen och motverkar elitismen som finns inom den så kallade finkulturen.Jag tror Sara och andra skjuter budbäraren kulturtanten istället för att inrikta sig på "Gnällkärringarna i kultureliten".

Dessa "gnällkärringar" är inte sällan en man som anser sig veta vad som är rätt  och fel,fint och fult i kulturen. Om dessa( män och kvinnor) fick bestämma skulle det vara lag på vad som är konst och kultur. Ett förlegat gammal tänk som inte släpper in nya grupper som dom Meidell nämnde.

Skäll inte på kulturtanten,må hända biter hon sig fast och struntar i vad andra tycker, men hon bereder också plats och väg för andra än eliten i kulturen.

Inspireras av kulturtanten och njut av kultur !

Är man "UTE" tillräckligt länge så blir man till slut "INNE";äntligen är det tantens tur! Tecken i tiden är många, hantverk och stickning,bakning,matlagning och trädgård har blivit helt" legala" aktiviteter även för de under 80+. Klädsel som för något år sen var tantigt var lika med töntigt är nu helt rätt och riktigt.

För mig som varit tant hela mitt liv känns det som luften är lättare att andas. Inte för att en riktig tant bryr sig. Min basker har jag ägt sedan jag var 18 och matlagning har alltid varit rätt i min värld.

Men för mig är det större än så; nu kan man klä sig feminint OCH vara feminist. Feminist i sitt rätta är för mig att vara jämnställd,lika värd, inte bli man i kvinno kropp. Att stå upp för sin rätt,att räknas och ta plats är vad en riktig tant gör. Att lita på sin egen magkänsla och vara stolt över vad man åstakommit likaså.

För mig är det tecken på att kvinnobilden djupnar och utvecklas. Kritiker säger att jämnställheten gått tillbaka och pekar på just unga kvinnors tendens till att gå tillbaka till gamla uppfattningar om vad kvinnligt är. Nej ingen går tillbaka, man går vidare med och utvecklar gammal kunskap.

Börjar fler än jag inse det opraktiska i att hämta ungarna i kläder avsedda för catwalken eller röda mattan? Att size zero är en fantasi? Att det bara finns en sak vi säkert vet; att vi ska dö eller alternativt bli äldre för varje dag?.Att livet däremmellan är trist om vi ständigt ska anpassa oss efter andra och smälta in i tapeten?

Är du en tant som inte kommit ur garderoben än?Bär du hemlig önskan om

-Bära hatt ,basker eller håruppsättningar?

-färga håret knallrött eller låta det bli vitt?

-ha feminina och praktiska kläder(som andas och man kan röra sig i) som lämpar sig för att leva i och bli glad av!

-njuta av mat och dess tillagning utan att räkna kalorier.

-acceptera kurvor,volanger,rynkor och veck.

-njuta av kultur i alla former: konst,musik,teater,litteratur,film..

-samla hämningstlöst på kaffe och te koppar

-odla något grönt som anledning för att dricka vin i trädgården

-engagera dig och hjälpa andra för att det känns bra och rätt

-skratta högt för att livet är härligt!

-vara stolt över dina erfarenheter och din särart

Då är du en tant; KOM UT UR GARDEROBEN!

Det är makalöst vad fort det gick! För en månad sen låg drivorna höga och jag tänkte att vi får ha snö till midsommar. Ja ,jag vet inte helt positivt…

Nu har jag cyklat efter älven och mött människor i shorts och linnen, strövandes,joggandes, pick-nickandes i den alldeles ljumma kvällen.

Björkarna är nästan självlysande av nya blad och gräsmattorna redan gröna!

Jo jag hade  vision om att jag skulle jogga, och jag har kommit igång det är inte latmasken denna gång..Knäna vill inte, kroppen är väl i chock antar jag och gör allt för att lugna ner tanten.

Men cykeln är ju ett fantastiskt färdmedel och får jag bara börja om lite försiktigt igen så ska väl knäna vara med också!

Njut av den bästa av tider, lyssna på U2 "its a beutiful day" för att optimera!

Har haft besök av släktingar boende i " EUs hjärta", det vill säga något söderut.

Det är så man blir varse kulturers olikhet, och hur exotiska vi är i deras ögon.

Storögda betraktar dom stora snömassor i april men dessa men kanske än mer företeelser som skotrar i karavaner, fullastade med familjer på väg ut i naturen!

Att grilla en enkel korvbit ute i den gnistrande snön eller att sola mot söderväggen blir ett minne för livet!

Att kunna cykla till jobbet och inte pendla ett par timmar med bil verka smått otroligt i deras ögon.

Ibland behöver man se saker ur andras perspektiv för att se det stora i ens eget!

En amerikansk konsthandlare fick äntligen tag i den tavla han sökt i många år.

"som att finna sin gamla kärlek..", " ..nu släpper jag henne inte… Han hade nämligen velat köpa denna tavla tidigare men gett upp budgivningen och sedan alltså ångrat sig.

Nu skulle det visa sig att tavlan var målad av Leonardo da Vinci och värd mångdubbelt det belopp mannen köpte tavlan för. Men det viktiga i kråksången var mannens känsla för denna målning och han vågade lita på den.

För mig är det BRA konst; den berör, träffar mitt i hjärtat, utan förnuft, utan ord!

Oavsett om signaturen har någon satt sitt avtryck på något som berör en annan längre fram. Skulle fler lita på den känslan skulle det finnas fler av Leonardos storhet idag, och konsten skulle gå en enorm utveckling till mötes.

För mig handlar det inte om att du gått en viss skola eller blivit upptagen i en viss krets.För mig handlar det inte om att ha ett visst namn och till det ett ego att sälja.

För mig handlar det om en känsla att förmedla, det bortom ord, det som kallas konst.

Umeå kulturstads bygge

Såg invigningen av OS-spelen, en del som innehåller mer än sportkultur. Här känner jag mig hemma i mina tankar att allt är kultur som ger bröden själ och att idrotten är en tårtbit i en härlig tårta.

Värdskapet speglar en kultur,och jag blev mest tagen av poeten som beskrev sitt folk och sin kultur där” Thank you- ”You´re welcome”var ledord.

Vad speglar då vår kultur, vår kulturstad? Vad ska vi satsa på för parad-ord?

Politiker åker på studieresor när dom i stället skulle titta på själva grunden; människorna som bor i kultur-staden Umeå.  Opinionsundersökningar, marknadsundersökningar visst, men ut  på teatrar , idrottsanläggningar, kursverksamheter, estet och restaurang-skolor, replokaler för unga,  träningslokaler och arbetsplatser….

Och besök framtiden: förskolor och skolor!

Det är där kulturens rötter finns. Gräsrötterna som varje dag längtar, brinner, övar, sliter, tränar och lever kulturen! Lyssna här och chansen finns att satsningen blir förankrad. Så människor ser att kultur inte står i motsats till dagis,skolor och arbetstillfällen.

Lyft fram vardagskulturen! KulturstadenUmeå finns redan och behöver inte uppfinnas!

 Parad-orden blir: vi investerar för framtiden, på våra barn och ungdomar genom kulturen!

Mat är kultur. Det speglar en kultur vad som äts och dricks just där, i en region, i ett land. Mat är något som håller ihop oss som grupp.Ger näring långt bortom magen.

Till och med i Sverige, trots alla ensamhushåll, samlas vi och bryter bröd; tar en fika, tar en lunch, går ut på middag. Måltiden är en ram för samvaro.

I bästa fall med någon man tycker om, eller åtminstone står ut med..Kanske bara ens eget ego.I bästa fall för att njuta av god mat.

Jag hade ett BÄSTA fall i lördags då jag blev bjuden på en födelsedags-alla-hjärtan-middag av min allra BÄSTA vän och tillika man. Det var på den allra BÄSTA -restaurant man kunde tänka för ändamålet nämligen en franskinspirerad!

 Smaksinnet kan verkligen teleportera till trakter där det doftar lavendel och små bistros är fulla med folk och prat till sena kvällen. Så genom "Le garage" kunde vi drömma oss bort med gastronomin, de röda rosorna och levande ljus. Kan nog våga påstå att serveringen överträffar en del fransk- snork- krogar dessutom.

Kultur är bröd för själen, mat är kultur för kropp och själ och alla sinnen!