Watain & Jag

Mitt och WATAIN’s förhållande började på riktigt kring 2007-års släpp av "Sworn to the Dark" plattan. Jag hade dock ett antal år förinnan förskaffat mig min första bekantskap med bandet i form av "Casus Luciferi" plattan, men denna lämnade aldrig något bestående intryck till skillnad från "Sworn to the Dark" som  satt som en schmäck i tinningen. Något i mig som jag inte känt sedan 1993 när jag för första gången slängde in DISSECTION’s "The Somberlain" i CD-spelaren väcktes till liv och det var bara att tacka och ta emot.

Men nu är det ju tyvärr så att mitt & WATAIN’s förhållande inte är perfekt, den har haft sina ständiga törnar med start 2007 då jag bestämde mig för att åka ner till CLÜB DESTRÖYER (Sundsvall) för att se bandet live för första gången. Det var fantastiskt bra, en upplevelse för livet olikt någon tidigare Black Metal spelning jag besökt sedan jag som tonåring började springa på diverse lokala gigs i början på ’90-talet. WATAIN bjöd inte bara på en musikalisk resa utan det var en upplevelse som kittlade alla sinnen, kanske då främst näsborrarna när lokalen fylldes av en stank av ruttet blod som närmast förde tankarna till hur det skulle kunna stinka om hela Umeås befolkning samtidigt öppnade varsin burk surströmming. Tro´t eller ej, men jag åkte hem till Umeå med ett smil på läpparna över att fått bevittna en kanonspelning, det var dock när jag kom hem som den första törnen i vårat förhållande uppenbarade sig.

Kärleksbekymmer #1:
"Hata Mer, Känga Ner" står det på baksidan av min nyinköpta WATAIN T-shirt. Tar inte många minuter för mig innan jag kan placera ihop den frasen med en minnesbild från förr. PLUTON SVEA?? Jahapp, nej, vad tänkte WATAIN här?
Jag bestämmer mig i alla fall för att denna tröja får stanna i garderoben (nu för tiden såld tack vare Tradera).

Kärleksbekymmer #2:
På min födelsedag som för övrigt råkar vara samma dag som WATAIN släpper sitt senaste alster "Lawless Darkness" surfar jag in på bandets officiella hemsida för att kolla lite på merch. Bestämmer mig för att göra en beställning på "Wolfs Worldwide" tröjan som faller mig i smaken, slussas dock vidare till TRUE METAL MERCH, jag önskar att jag aldrig haft något att göra med dessa nissar. För att göra en lång och komplicerad historia kort så såg det ut lite som följande.
7 Juni: Beställning av "Wolfs Worlwide" T-shirt & betalning.
19 Juni: "Sworn to the Dark" Longsleeve anländer med posten, dvs. inte bara fel tröja utan även en longsleeve istället för T-shirt. Efter kontakt med TMM skickar jag tillbaka tröjan samma dag med ett brev som förklarar problemet.
26 Juli: Skickar jag ett mail till TMM för att få veta om jag får någon tröja eller ej?
2 Augusti: Ett svar dimper in från TMM om att "Sworn to the Dark" tröjan är slut i storlek L, lägg märke till att jag aldrig beställt "SttD" tröjan till att börja med. Samma dag tappar jag mitt tålamod och dum som jag är så ber jag de skicka vad som helst med WATAIN bara jag får denna skitaffär avslutad. I efterhand inser jag att jag  borde jag ha begärt tillbaka pengarna, men det hade nog med lite otur kanske dröjt till jul. Låter jag bitter?
18 Augusti: Kring detta datum blir jag ägare till ett stycke "Casus Luciferi" T-shirt.

Kärleksbekymmer #3:
Två dagar (9 Juni) efter att jag beställt tröjan ovan så skickar jag iväg en beställning på WATAIN’s "Lawless Darkness" (Collector-Box) via Swedrock (ca.3 minuter efter att nyhetsbrevet damp ner i maiboxen). Som en trogen kund på Swedrock förväntar jag mig inga problem, men jag glömde ju att det är frågan om WATAIN. Ingen BOX dyker upp och men dock ett mail från Swedrock där de beklagar sig för dröjsmålet som verkar ha att göra med leveransproblem från grossisten, men problemet borde vara löst i mitten på Juli, jag godtar detta. 30 Juli ledsnar jag dock och väljer att avboka min beställning och tror med detta att saken är ur världen. 8 September dyker det dock in ett mail från Mattias på Swedrock där han än en gång ber om ursäkt för problemen och förklarar att de återstående boxarna äntligen dykt upp och att om jag fortfarande är sugen på en så har han lagt undan en åt mig innan han slänger upp de till försäljning. Jag nappar och i och med det så blev jag förra veckan äntligen ägare till WATAIN’s senaste album.

Jag kan ju förstå att dessa problem inte är bandets egna fel utan har att göra med alla mellanhänder osv. Jag tycker fortfarande om er WATAIN och hoppas att ni fortfarande tycker om mig. TRUE METAL MERCH kommer aldrig mer att få höra från mig medans SWEDROCK kommer att fortsätta vara ett av mina favoritställen för plattor som inte går att hitta på ditt närmaste ÅHLENS. Se vad något så till synes trivialt som en bra/dålig kundkontakt/kundservice kan göra. 

P.S: Under tiden jag författat denna blogg har jag paketerat ner ett stycke WATAIN T-shirt som skall returneras p.g.a ovanligt små storlekar på tröjorna….to be continued???