Startfältet för andra kvällen var starkt och jag tycktes mig faktiskt uppleva en liten uppgång i besökarantalet, dock verkade det ju tyvärr inte som att festivalen drog fulla hus. Denna gång tänker jag faktiskt inte enbart skylla på den lokala befolkningens ofattbara lathet eller prioriteringar i.o.m att FORLORN FEST var en så pass nischad festival med enbart ett mål och detta mål var att servera folket en hälsosam/ohälsosam dos av den mest oheligaste formen av metall, nämligen BLACK METAL!!

Bäst: Bandet tycktes leverera sitt allt trots en dålig publikuppslutning.
Sämst: Bristen av publik, tekniska problemen med baskaggarna.
Betyg: 3 / 5 (även om det är en svag trea)

ORCIVUS som på papper bara består av de två medlemmarna Perditor (instrument) och Mortifer (sång) har hunnit med att släppa två full-längds album på kort tid och har bara mellan dessa två skivor utvecklat sin stil till det bättre, vad en tredje skivan i framtiden har att erbjuda är jag nyfiken på. I livesammanhang så plockar dock bandet in lite medlemmar, bland annat J. Hallbäck som även annars kan ses husera bakom trummorna i mitt gamla band, lokala dödsbandet DAEMONICUS. ORCIVUS gör under omständigheterna ett bra gig (brist på publik, samt kändes det väl kanske lite för ljust i lokalen?) Musikaliskt så var ORCIVUS inget som stack ut idag men min största önskning hade nog varit att bandet hade ersatt HYPOTHERMIA under fredagskvällen och på så vis hjälpt till att hålla en jämnare nivå under fredagen.

Bäst: Det mesta…..
Sämst: Att jag helt missat att de har en tredje fullängdare ute….
Betyg: 4 / 5

THORNIUM, bara jag hör namnet så åker jag tillbaka i tiden till det magiska året 1995. Nu kanske inte bandets debut "Dominions of the Eclipse" från samma år tillhör något av mästerverken från ’90-talet men den är i mina öron en fantastisk charmig platta som åkt fram ur CD stället till och från. När då bandet förra året, 14 år senare dök upp med sitt andra album "Mushroom Clouds and Dusk" så var det en välkommen nyhet, dock hade stilen ändrats och kändes väl mer anpassad till 2000-talet fast fortfarande med flörterier mot ’90-talet intakt. Jag hade inga större förväntningar av kvällens gig med THORNIUM mer än att det kändes nostalgiskt att befinna sig i lokalen just innan de rev igång, vad hände härnäst?
Jag blir bortblåst, THORNIUM svarar för festivalens stora överraskning och bjuder på ett ursinnigt jävla mangel av finaste rang som till och från får mig att tänka på band som DARKENED NOCTURN SLAUGHTERCULT samt IMMORTAL. Thyph (sång/bas) väser på som bästaste ABBATH med sin sång men kompas även till och från av gitarristen Ulverheim som har en mer traditionell pipa. Nej, det här var helt enkelt förjävla bra och det enda sura är att jag tyvärr inte hade pengar till att kunna inhandla bandets senaste plattor som fanns till försäljning i merchavdelningen.

Bäst: Kompetensen och alla 90-tals osande slingbomber…..
Sämst: Att jag nyss hade blivit överkörd av THORNIUM….
Betyg: 3 / 5

VALKYRJA var ett av de banden vid sidan av ONDSKAPT och SHINING som lockade mig mest till FORLORN FEST. Tyvärr så blev jag ju bara en halvtimma innan knockad av THRONIUM vilket gjorde att jag hade lite svårt att ta till mig bandets spelning för det var absolut inte en dålig sådan. Jag hoppas på att få uppleva detta band fler gånger på scen men just nu kommer jag tyvärr inte på värst mycket att skriva om lördagens spelning mer än att det var kompetent och väl framfört.

Bäst: Musikerna, musiken, atmosfären, alla dessa UNDERBARA gitarrsolon…..
Sämst: Inget….
Betyg: 5 / 5

Jag hade reserverat mig en del inför SHINING’s gig under FORLORN FEST just för att inte se allt grusas sönder framför mina ögon/öron av alldeles för höga förväntningar. Det tog mig dock ungefär två minuter att inse att detta skulle bli helt magiskt. Gammal, blandat med nytt samt även två helt nya låtar från kommande albumet som dras emd förseningar. Som lite bakgrundsfakta till det hela så kan jag tillägga att jag inte blev ett fan av bandet förräns vid släppet av fjärde fullängdaren "IV: The Eerie Cold" 2005 där bandet tog en liten vändning i stilen. Jag har dock i efterhand lyssnat en hel del på det äldre materialet och även där hittat en hel del örongodis. SHINING är för övrigt det första bandet som jag ser på festivalen som inte kör corpsepaint och detta inverkar inte det minsta i atmosfären som bandet lyckas skapa med sin fantastiskt kompetenta musik som snarare skulle kunna jämföras med jazz-lir till och från. Det pågår iof sig även diskussioner i lokalen om att "Men det här är ju typ inte black metal" och folk som vanligtvis inte har något större intresse av just musikslaget black metal (men ändå valt att stödja de lokala arrangörerna Ume-Metal) utbrister i kommentarer som "Men fan, det här var ju skitbra".
"Idiot, CP, psykopat, störd i huvudet, labil, rövhål osv." , kärt barn har många namn sägs det och ovannämnda slagord är bara ett litet urval av sådana som jag både hört i tal och läst på papper när det kommer till SHINING ’s frontfigur, Niklas Kvarforth.  Jag är dock själv av den meningen att jag aldrig dömer en person utan att personligen träffat/pratat med människan i fråga (Ok, folk som Idi Amin, Pol Pot, Hitler etc. hade jag nog kunnat döma på förhand). Jag råkade stöta på Niklas utanför toaletten efter kvällens gig och vem vet, kanske jag träffade på honom under en av hans bästa stunder men för mig framstod han inte som någon idiot.
Ni kan ju även passa på att läsa Johan Paulin’s recension av SHINING –>>Här
 

Sist av allt vill jag passa på att tacka UME-METAL för ett fantastiskt initiativ och för en förjävla trevlig festival med en line-up utöver det vanliga. Jag hoppas verkligen att ni får det att gå ihop ekonomiskt på ett eller annat sätt och att ni nästa år återkommer med del 2 av en festival som förrutom HOUSE OF METAL kommer att skrivas in i mina historieböcker som en av de bästa festivalerna som någonsin anordnats i Umeå.