Labboken

Kategori: Vetenskap

Svarta hål och nya människoraser

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag borde egentligen inte vara tillbaka här just nu, men plikten kallar för det kom två stora vetenskapsnyheter idag. Dels släpptes den första bilden som någonsin tagit på ett svart hål och dels kom nyheten att man har hittat ben från en människoras man tidigare inte kände till. Jag kompromissar med att hålla det kort.

Svarta hål
Bilden som släpptes togs alltså 2017 och bearbetades under lång tid innan forskarna var nöjda med resultatet. Bilden är på ett svarthål i mitten av galaxen Messier 87 och som är 55 miljoner ljusår ifrån jorden och har en massa på 6,5 miljader gånger solens mass. Mycket massa med andra ord. För att kunna ta bilden på ett svarthål så långt bort krävdes en kamera som är lika stor som hela jorden, och det vari princip så man gjorde också. Man har använt ett nätverk av satelliter runt om vi världen som samordnat tog bilden under en veckas tid för två år sen.

Första bilden på ett svart hål

Första bilden på ett svart hål

När man tittar på bilden kanske man får uppfattning om att hela bilden är det svarta hålet, inklusive den gul oranga ringen, eller att bara det svarta hålet i mitten är det svarta hålet. Båda antagandena är fel. Den yttre färgade ringen i gul oranget är partiklar som snurrar runt det svarta hålet. De ligger inte tätt intill det svarta hålet utan de finns tillräckligt långt bort för att vara på ett stabilt avstånd från det. Kommer de närmare än var de är i bilden slukas troligen de av det svarta hålet. Men detta är inte ”event horizon”, som är den absoluta gränsen för hur nära man kan komma en svart hål och komma undan från det. Så, det svarta hålet ligger in bra bit in i själva hålet i mitten av bilden.

Men varför är den undre delen av ringen ljusare/gularen och den övre delen tunnare och mörkare? Det är som sagt partiklarna som snurrar runt hålet. Den mörka delen är partiklarna som befinner sig bakom svarta hålet och den undre/gula delen är partiklarna som ligger framför hålet. Hur kommer det sig att vi kan se partiklarna som ligger bakom hålet? Eftersom svarta hål är så massiva kan de böja både partiklar och ljus. I detta fallet är den övre delen ljus från partiklarna vars ljusbana böjts av det svarta hålet och ändrat bana så ljuset kommer mot kameran på jorden. Vi är vana vid att ljus bara har en riktning, som är rakt, och den banan ändras inte i vanliga fall. Men se det som att ljuset bakom svarta hålet reflekteras av rymdgubbar, men istället för rymdgubbar är det tyngden av det svarta hålet som böjer ljusets bana.

Vill man lära sig mer så skrivs det så mycket om den här bilden just nu så det är ju bara att kolla var som helst. Men de som initierade projektet är National Science Foundation, och de har all orginal material som alla andra återanvänder.

Ny människoras
Kan en nyhetsdag bli bättre än nyheter om svarta hål? Ja det kan det, för nyheten kom att det har upptäckts en ny människoras. Rasen kallas för homo luzonensis efter ön där benen hittades. I vanlig ordning är det långt ifrån kompletta ben och DNAt kommer inte gå att analysera p.g.a det varma klimatet med hög luftfuktighet så bevaras inte varken ben eller DNA speciellt bra. De ben man hittat tillhör några ben i händer, fötter, lårben och tänder. De slutsatser man har dragit från dessa är att de är en människoras som var kortare än homo sapiens. De var ungefär 120 cm. Sedan tidigare vet man att det fanns en annan människoras som också var kort, homo floresiensis. Båda dessa raser levde samtidigt för 50 000 år sen på sydostasiatiska öar, och har därför troligen aldrig kommit i kontakt med varandra. De andra människoraserna som levde vid den här tiden var homo sapiens, neandertalare och denisovaner. Alla fem människoraser befann sig i sydostasien och vad gäller homosapiens, neandertalare och denisovaner vet man att dessa parade sig med varandra.

Vad gäller luzonensis tror man att dess förfader var australopithecus, en tidig ras av apor som är förfader till dagens homo sapiens, gorillor och chimpanser. Detta baserar man på tåbenet som liknar tåbenet för en australopithecus, vilket då samtidigt antyder att träden var ett bekvämare hem för luzonensis än marken, och det i sin tur är lite konstigt för alla samtida människoraser var mer bekväma på marken än i träden.

Det verkar som att kartan över människosläktet är mycket mer komplext än man trott och den blir allt mer komplex för varje fynd man gör.

Åter till böckerna för min del.