Det är dags igen. Dessa perioder kommer lite då och då under året. När man måste stänga ned mobilen och datorn. Dra för gardinerna. Ladda med skafferiet med favorit kaffet, kylskåpet med energidryck och bunkra med nudlar (för att det är billigt och man kan variera rätterna i oändligheten). Vässa pennan (det är en metafor, ingen använder väl träpennor längre?) och slå upp böckerna. För det är i böckerna mitt huvud kommer vara i de kommande veckorna. Ni kan säkert gissa vad det handlar om, ja en tenta. Det är samma rutin varje gång, man skjuter upp arbetet till sista stund, sen stänger man in sig i några veckor och pumpar allt man ska kunna på alldeles för kort tid. Den enda trösten som finns är att man åtminstone kan lätta på bördan genom att plugga på gamla tentor, och att när tentan är klar så har man en tenta mindre att skriva i sitt liv. Känslan av att ha skrivit en tenta och när man går ut från skrivsalen veta att man klarat av den är oslagbar. Men tills den dagen jag kan gå ifrån skrivsalen med den känslan så behöver jag gå under jord med mina böcker.

Jag lämnar det här inlägget med en bild från en tidigare helg då bekymren tog en vila och livets glada sida tittade fram.