Jag såg att ett av företagen som ”chippar” (sätter in RFID-chip i handen) ska komma till Umeå. Det verkar som att RFID-chip är något man antingen älskar eller hatar. Jag är inte chippad själv men tycker dels att tekniken RFID i sig är väldigt intressant och dels är det spännande att ha tekniken i kroppen. RFID bygger på elektromagnetisk induktion mellan två stycken enheter (en läsare och en nyckelbricka eller kort). Det innebär helt enkelt att nyckelbrickan eller kortet får sin energi från den elektromagnetiska våg som läsaren skickar ut, och samtidigt används vågen för kommunikationen mellan brickan och läsaren.

Utvecklingen av tekniken tog fart efter andra världskriget, men det var först kring 2000-talet som de gamla sifferdosorna, magnetremsor och fysiska nycklar började bytas ut mot RFID-tekniken. Sedan dess har teknikens utbreddning och utveckling bara haft en väg. Det används på allt fler ställen och det öppnas upp nya användningsområden hela tiden, alltifrån Nintendo-spel till att blippa betalkortet i mataffären. Men även på ställen som är osynliga för vanliga människor, som tex att spåra varor från tillverkning till slutmålet.

Med tanke på alla gamla och nya användningsområden är det inte konstigt att det nu finns en trend där den här tekniken har nu även finns i människokroppen. Man får också se den här trenden i ljuset av att när tekniken började lanseras på bredare från för 20 år sen lovades det att antalet nycklar i fickan skulle minska. Men det som hände var att metallnycklar och magnetremsor byttes ut mot nyckebrickor och RFID-kort. Tekniken blev digital men det löste egentligen inte det vardagsproblem som fanns. In kommer små RFID-chip som får plats i handen. Det går inte att glömma nyckeln längre, och har man tur behöver man bara ett chip. Det är inte svårt att förstå att svenskar som ett tekniksläkte som strävar efter att ständigt driva bort vardagsproblem finner ett intresse för att sätta in chip i händerna.

Men på sikt har den här trenden stort betydelse eftersom det ger en indikation på villigheten bland allmänheten att ha teknik i kroppen som inte satts in av hälsoskäl. Nu råkar det vara så att RFID-chip är den perfekta tekniken att ha i kroppen eftersom de inte är beroende av ett eget batteri och det därför går att göra dem väldigt små. Båda dessa egenskaper gör att tekniken är ideal att sätta in i kroppen, men även för att själva ingreppet är väldigt enkelt. Det finns (vad jag känner till) ingen annan teknik som uppfyller alla dessa egenskaper (litet, inget batteri och enkelt ingrepp), så att hitta nästa teknik som en tydlig andel av befolkningen kommer sätta in i kroppen kommer inte vara lika lätt. Det finns de som menar att steget till chip som kan används för medicinskt syfte inte är långt bort. Det kan jag inte hålla med om av anledningarna jag nämnde. De medicinska applikationerna kommer kräva att prylen har en egen strömkälla. Har den en egen strömkälla kommer prylen behöva vara större i storlek. Den kommer också behöva sitta någonstans i kroppen som kräver ett mer avancerat ingrepp. Så tyvärr ska man inte se den här tekniken som vägen till supermänniskan. Det handlar om en smart teknik för identifikation som råkar ha egenskaperna för att bevaras under huden. Det i sig är en smart lösning på ett vanligt vardagsproblem.