Nu har den fallit ner. Grenen som hotat folk och fä i snart ett år då toppen på björken som står närmast bagarstugan blåste av och lade sig på taket. Själv tyckte jag att den lårgrova  grenen gott kunde ha fått hänga fritt där ett tag till. Lite spänning i tillvaron behöver både björkar och människor i ungefär samma ålder.

Någon vecka efter den blåsiga dagen då toppen sprang av kom fadern till en månghövdad familj och gjorde sig bred och stor inför hustru, barn och vägfarande. Han skulle minsann upp och ta ner eländet. Befria världen, inklusive ekonomibyggnader i sämre skick, från dess tyngder, liksom. Huvudsvaga pensionärer, kvinnor samt minderåriga göre sig icke besvär, löd hans kroppsspråk.

Alltså blev det till att stå där och hålla stegen medan han på darrande ben tog sig upp. Det faktum att han håller sig med en tro där döden på ett tillspetsat sätt är att betrakta som bara ett obehagligt mellanspel, gjorde förstås inte ärendet nämnvärt lättare och stegen stabilare.
Nerfärden blev om möjligt ännu vingligare.