Tillbringade stor del av gårdagen uppe på bagarstugetaket, rensande bort lavar och mossor som sakta men säkert sätter i sig tegelpannorna.
Fick lov att av en medellång furukäpp samt en utkastarböj i all hast sno ihop ett specialverktyg för ändamålet.
Mossorna ger sig inte som rackarungar av från taket frivilligt bara för att det kommer upp en vuxen, må man veta. Nej det blev till att skrapa loss beläggningen. Kvadratdecimeter för kvadratdecimeter.

Uppe på taket doftade det mörtlek, förbluffande nog. Kruttorrt som det var däruppe, och långt till närmaste vattendrag som det är, liksom.
Mörten leker ju dessutom lite senare har jag för mig. Kanske lite mer kring tiden för skolavslutningen.
Till sist avskrev jag fenomenet såsom varande havsdoft i de lite högre liggande luftlagren. Det är det som är skillnaden, tänkte jag. Att när det doftar mörtlek och jolmig insjövik för somliga, så doftar det hav och höga taxeringsvärden för andra.