”Det har aldrig gått åt så många yxor som sedan vi skaffade den där hydraulklyven”. (Gammal och ofta upprepad svärfarsutsaga som får stå för honom).

Mig veterligt så har jag bara varit närvarande vid ett tillfälle när en yxa försvunnit eller på annat sätt blivit förstörd. Det var den som lossnande från skaftet och föll ner i den kraterliknande skogskällan när vi höll på med byte av farveden, trävirket, å densamma. Och just den yxans försvinnande borde snarare ha premierats. Renderat skafthållaren, om inte en medalj så i alla fall en uppmuntrande klapp på axeln.

Svärfar fiskade efter den på lediga stunder, ungefär som man fiskar efter sitt livs lax, en hel sommar men tvingades småningom ge upp och stryka den från inventarielistan.