Behagligt tyst och regntung dag igår.
På väg ner mot Lillåkern sökte jag skydd i den gamla timmerladan som numera ser ut att ha funnit sig väl tillrätta inne i ungskogen där som tidigare åker var.
Den lutar en aning, ladan, men klagar inte alls när man drar undan pinnen som låser och låter dörren falla upp.

Strax till vänster, in mot hörnet där ljus lagom silar in mellan timmervarven, står i skarpskuren text ett par namn:
”J.A.Sehlin” och ”Maria Mathilda Sehlin”
Datum och år är inristade på det gamla sättet, i form av ett bråktal föregånget av 18 och följt av 74. År 1874 således.

Särskilt Maria Mathilda visste att överraska vill jag tro.
Hennes namn har genom åren dykt upp lite här och där. Bland annat på en tegelsten ur djupet av bagarstugans skäligen anonyma och småningom raserade kakelugn.
Plötsligt låg den där bara, tegelstenen, mitt i bråten, med ett igenkännande Mathilda-leende.