Vedbacken bär en alldeles särskild biotop.
Liten eller större så växer där kort glest gräs bland bark och skräp. Gräset är vekt och följsamt som håret på en gammal människa. Minsta vindil fönar. Drar som varma fingrar ända ner till fästet där myror skyndar.

Både gräshoppa och groda kan soliga dagar ses ta till flykten framför ens skospetsar. Gräshoppan må vara, men grodan, den ynkligt lilla, hur och varför har den sökt sig till det torraste av ställen. Dit där en osande svordom kunde vara nog för att tända upp förödande eld.