Ja, jag har då grävt fram motorvärmarsladden igen.
Det är isande kallt på morgonkulan och väderkvarnen står och tvekar kring åt vilket håll den ska snurra. Det blåser, men inte tillräckligt för att tvinga vingarna över och förbi det motstånd som den inbördes obalansen mellan de fyra vingbladen bjuder. Därför denna långsamma vaggande rörelse i rotorpartiet.

Storgranen nedanför husen skakade nyss försiktigt, som en mor sina många barn, en skock fåglar ur sin grågröna päls. Det verkar vara bergfinkar som väntat på att fröautomaten skulle bli påfylld och att ekorrarna äntligen ska gå av sitt skift.