Lutar åt att man snart måste börja utfodra småfåglarna igen. Och det låter sig väl göras, men att värma dem lär vara knivigare. Insektsätarna är i allt svåra att bistå.
Häromdagen stapplade en medtagen sädesärleunge omkring i gräset utanför köksfönstret. Den var sådär eländig som bara fågelungar kan vara, som livet är på väg att överge. Den var liksom så in i döden trött att huvudet bara inte gick att hålla upprätt, med blinkhinnor tunga som bly. Och allt vad flyktinstinkt heter var reducerad till en nödtorftigt uppburrad fjäderdräkt mot omgivningen.

Jag bar undan den en bit så att den i alla fall inte skulle hamna i vägen för någon bil på nerfarten. Men några timmar senare låg den död strax intill det ställe där jag tänkt den skulle vara på något sätt säkrare.
Har märkt att småfåglar som dukat under i tidigare perioder av kyla eller svält annars gärna hamnat som en bisarr sådd i blomrabatten intill söderväggen. Kanske för att där dröjer sig kvar dagens sista stråk av värme, och för att dit också gärna letat sig insekter.