Har inte den blekaste vad denna ros kan ha för namn.
Inte för att det egentligen spelar någon roll vad den heter. Det är kanske mest en ordningsfråga.
Den blommar överdådigt och liksom till ingen nytta – mer än fägringen då. Busken utvecklar nämligen vad jag kunnat upptäcka inga frukter, och all uppmuntran den tycks behöva är en torr slänt åt sydväst och en ordinär svensk sommar. En husvägg som kan reflektera och förstärka den svenska sommaren mår väl alla väl av.
Att helt eller delvis bli invaderad av en vinbärbuske besvärar som synes heller inte rosenbusken nämnvärt.
Blommorna doftar behagligt och gläntar man försiktigt på kronbladen innan blomman ännu öppnat sig helt, så finns där alltid en insekt av något slag som likt tjuven tagen på bar gärning nervöst förefaller leta efter en trovärdig förklaring till sin närvaro.