Den är obeveklig, sommarn.
Otålig.
Pion och brandlilja blommar nu medan grönskan långsamt djupnar.
Längs vägen jagar lastbilstrafiken euforiskt förbi som vore hjulet varje dag på nytt uppfunnet. Ännu innan man öppnat ögonen om morgonen hör man att det regnat. Att vägen är våt.
Trafikbullret får en annan pregnans. Det låter som om man raskt reve plåster från hud.

Liksom för att kompensera för oväsendet har vi som rör oss i och runt husen, oss själva ovetande, höjt volymen. Katten jamar så att man tittar en gång extra och tänker; vadnudå? Och hustrun pratar i telefonen som till påstridiga försäljare.