Skridskoåkning å tjärnen idag.
Det är ett lika underskattat som sällsynt nöje.
Antagligen är det möjligt att avgiftsbelägga också.
I brist på långfärdsskridkor tog jag Johans hockeyrör.
Tjärnen är ju bara helt liten och vristerna otränade.

Till att börja med gjorde jag som räven och höll mig intill land.
Men snart nog genade både räven och jag lite hursomhelst.

Isen är tjock, bär väl en buss om det behövs.

Två orrtuppar, med sina karaktäristiska vingar som ser ut att sitta alldeles för långt bak för att vara aerodynamiskt optimala, sneddade också som fjärrstyrda drönare över skyn.
Men dem hann jag inte fånga.

Vid inloppet går hon öppen.
Tråcklar och syr för att täppa till, men långsamt.
Här måste man antingen runda eller retirera.