Igår kväll närmare husen.
Först prövande. Liksom för att förvissa sig om att rösten bär, och att längden på de tysta mellanrummen blir rätt.
Sedan allt starkare.
Fast ändå med tvekan. Som om den visste att den var lite tidigt ute.
Eller sent, beroende på hur man väljer att se.
Nu om morgonen på tryggt, men ändå klart hörbart avstånd.