Tjasade iväg uppåt där ren och älg och skogshöns brukar vara.
Där som bergigt är, och gamla svartbrända stubbar.
Ävenså hallon och blåbär, när deras tid är.
Lite tunggått och varmt blev det, på grund av det skarskikt som bildats de senaste dagarna.
På väg hem tyckte jag mig märka hur doften av parfymerat sköljmedel som ångade från min undertröja fick viltet att i god tid fly åt alla håll, som inför ett oanmält släktbesök.

Snödjupet är annars inte större än att skvattramet gott sticker upp och vinkar åt den som passerar.

Och stubbarna – som är alldeles unika.

Sist en märkligt mossbelupen (lav)? sten.