Snöskottning idag.
Det har kommit så pass mycket att det finns anledning att besvära traktorn som hitintills, likt chefstjänstemannen för mycket som liksom aldrig hittat sin roll, stått drömmande halva vintern i gödselrumsmörkret.
Satte i motorvärmaren om morgonen. Stod kvar en stund i väntan på det välbekanta knastrandet som uppstår strax när sladden stoppats i och värmen sprider sig som känseln i en inte lika bekant domnad arm.
Stod kvar en stund för att ibland klickar detta med motorvärmaren.
Man får sätta in sladden bäst man vill så blir ändå ingen värme.
Man får prova med vilken som helst av andra på marknaden förekommande elektriska apparater och det ser helt ok ut.

Har sorterat in denna besynnerlighet i lådan för livets övriga obegripligheter. Men anar att jag inte alltid har ”bjäran” med mig.
Kanske för att jag slängde bort det där egendomliga nystanet som satt som en inteckning mellan stenarna i torpargrunden.
Då när det spikades på huset och när energisparlånen florerade som värst.