Som trötta resande på väg mot sommarens dammgömmen vilar sig vinterns verktyg mot bagarstugans hörn. Spaden halvsitter medan den längre snörakan lutar sig som vore den ledbruten efter vinterns många mödor.
Instucken i hörnet sitter cykelpumpen som ett tankstreck bland alla namn och initialer som med varierande färdighet ristats in i timmerväggen.
Kvinnonamnen oftast i hela sin längd – där är Eva, Maria och Magda – medan mansnamnen är begränsade till ett par versaler som sparkar var sin punkt före sig.
Ett slags monument är väggen.

Vid fågelbordet en koltrast. En av de allra första för säsongen. Den tycks inte hitta någonting på menyn som lockar. Liksom rädd om sin svärta tvekar den att ens närma sig det duvslagsliknande matstället och flyger småningom iväg.