Koltrasten är svart mot dagens vita.
Som en ängslig mor sitt allt som oftast bortsprungna barn letar den under behållaren som mest skvalpat tom under de senaste dagarnas blåst.
Duvparet rör sig värdigt välklätt. Den sista sträckan av inflygningen slungar de sig mot målet. Utan brådska går de sedan omkring och väljer kräset.
Jag fyllde på fröautomaten nu på morgonen och mesarna öppnade omgående sina reguljära rutter mellan hämtställe och skyddande buskage där rovfågeln lätt skulle bli sittande rådlös.